Kortpredikan 30 januari 2019

Heb 10:11-18 Ps 110:1-4  Mark 4:1-20

I väntan på ”att hans fiender skall läggas under hans fötter”.

Hebreerbrevet undervisar grundligt om den nye översteprästens fullkomliga och slutliga offer. Något annat offer behövs inte. Han har ”för all framtid fullkomnat dem som blir helgade”. Han är ”präst för alltid i Melkisedeks efterföljd”. Kyrkan sjunger denna psalm i varje söndags vesper.

Hans ”nya” offer var antytt och förutsagt redan av profeten Jere­mia. Detta nya förbund skulle läggas i människornas hjärtan. Den ”nya lagen” är kärleken, den heli­ge An­de, ingjuten i de troendes hjärtan.

Nu ”väntar han på att hans fiender skall läggas under hans föt­ter”. Denna ”väntan” är kyrkans och de troendes tid. Vi lever i ”väntans” tid. Kampen mot de and­liga fienderna sker under vän­tans och hoppets förtecken.

Samma förtecken gäller i Jesu liknelse om ”en man som gick för att så”. Säden är Guds ord. Den sås i människornas hjär­tan för att det skall bära frukt. Jesus berättar vad som hindrar fruk­ten att växa upp.

Människan låter fienden snappa bort det hon hört. ’In genom det ena örat och ut genom det andra.’ Lidanden och motgångar leve­rerar ”argument” för att ursäkta fallet. Bekymmer, rikedomens loc­­­kelser och olika begär ”kväver ordet”.

Fienderna måste upptäckas och avvisas. Den som fallit får och kan resa sig igen. Men det är bara ordet som får frukten att växa fram. Den insikten befriar från kramp och förtvivlan.

Guds ord och den heliga eukaristin förenar kyrkan och den troen­de med den Herre som ”väntar han på att hans fiender skall läg­gas under hans föt­ter”.

                                                                                          pater Ingmar Svanteson