Kortpredikan 29 maj 2021, Vårfrumässa

Syr 51: 12a-20a; Ps 19: 8-11; Mark 11: 27-33

Jesu Syraks bok avslutas med att författaren berättar hur han hela livet har sökt visheten. Den har varit ”målet för hans strä­van”. ”Från blomningen till druvans mognad beredde den mig glädje”.

När han felat mot visheten sörjer han och ”sträcker sina händer mot höjden”, men återfinner den när han renat sitt hjärta.

Människans villkor är att söka. Också Maria måste fråga sig fram: ”Hur skall detta ske?” Hon bevarar och begrundar svaren i sitt hjärta. Hon känns igen i visheten.

Översteprästerna och de skriftlärda ställde en fråga till honom som visheten bereder väg för. Det var ingen fråga utan en fälla. De fick inget svar.

Visheten ger glädje i hjärtat. Den förebådar vad Jesus har lovat. Den som tar på sig hans ok skall finna att hans börda är lätt.

                                                                                                          pater Ingmar Svanteson