Kortpredikan 29 augusti 2023, Johannes Döparens martyrium
Jer 1: 17-19: Ps 71: 1-4a, 5-6b. 15ab, 17; Mark 6: 17-29
Johannes Döparen och andra profeter måste räkna med motstånd. Ondskans andemakter gillar inte rättrådighet och helighet.
För att fullgöra sitt uppdrag görs profeten Jeremia till ”en fast stad, till en järnpelare och en kopparmur”.
De tidiga munkarna kände igen sin kallelse i profeterna och martyrerna.
Vi kan inte hindra de onda makterna att agera omkring oss, i kyrkan och i världen.
När reaktionerna får tillträde till hjärtat leder det till oro, bekymmer, vrede, bedrövelse, uppgivenhet, ångest… Människan och kyrkan har öppnat sprickor i muren.
Det behöver inte ske. Människan har en frihet att välja vad hon släpper in i hjärtat.
Den som söker vägledning i Guds ord, genomskådar ”tankarna”, och förvandlar reaktionerna till bön, gör en upptäckt. Någon kämpar med oss och för oss. Herren är med och han är starkare.
Johannes Döparens martyrium var inte ett nederlag utan en seger. Det föregriper Kristi död och uppståndelse.
I eukaristin dras vi in i samma mysterium.
I denna mässas slutbön får vi höra att eukaristin ”förenar våra egna lidanden till en oupplöslig enhet med Jesus Kristus, vår Herre”.
Det bekräftar vad profeten fick höra: ”Var inte förfärad… jag gör dig till en järnpelare och en kopparmur… ty jag är med dig, säger Herren, och jag vill hjälpa dig”.
pater Ingmar Svanteson
