Kortpredikan 28 oktober 2021, Simon och Judas, apostlar
Ef 2: 19-22; Ps 19: 2-5; Luk 6: 12-19
”Genom apostlarna har vi lärt känna dig”, bad vi i kollektbönen. Apostlarna, och bara de, har förmedlat tillförlitlig kunskap om Herren. Utan den kunskapen navigerar människan i blindo. Jesus säger om den fullmakt han gett dem: ”Den som hör er, han hör mig”.
Men arvet från apostlarna är inte bara tillförlitliga vittnesbörd och sund lära, inte bara en ”lärosuccession”. Paulus talar om en ”byggnad” som har apostlarna och profeterna som grund.
Aposteln säger att byggnaden ”växer upp till ett heligt tempel i Herren, en andlig boning åt Gud”. Arvet från apostlarna, den apostoliska successionen, förmedlar både lära och liv.
Innan Jesus utvalde de tolv apostlarna bad han natten igenom till Gud. Den apostoliska kyrkan växer fram ur den unika och personliga relationen mellan Fadern och Sonen. Kyrkan känner igen denna relation som en person, den helige Anden.
Kyrkans apostoliska ämbete är därför något vida mer än en funktion eller en ordningsfråga, som kan ändras av vilken orsak som helst.
Kyrkan är ett tempel för den helige Ande. Hennes synliga och mänskliga utsida kan inte skiljas från hennes osynliga och andliga insida.
Vi ser det när den stora folkmassan trängde sig fram för att röra vid Jesus – ”ty det gick ut kraft från honom”. De rör vid hans kropp, den mänskliga utsida som rymde den gudomliga insidan.
Kyrkans yttre synliga sida, hennes Skrifter, hennes apostoliska ämbete och alla hennes sakrament, rymmer och förmedlar hennes inre osynliga kraft, den helige Ande.
Jesus ”hämtade” den kraften när han natten igenom bad till sin Fader. Han gav den vidare till sin apostoliska kyrka.
Kyrkan förmedlar den kraften – för att människan och den mänskliga familjen skall botas, helas och gudomliggöras.
pater Ingmar Svanteson
