Kortpredikan 28 april 2021
Apg 12: 24-13: 5a; Ps 67: 2-3, 5-6, 8; Joh 12: 44-50
”Guds ord fortsatte att sprida sig och tillväxa.”
I Apostlagärningarna berättar Lukas hur det gick till. Paulus och Barnabas avdelas och skickas som missionärer från Antiokia, som redskap för detta ord. I resten av Apostlagärningarna är det Paulus som för det från plats till plats. Det är samma Guds ord som sprider sig och tillväxer.
Det är samma ord som Jesus har talat: ”Om någon hör mina ord”. Johannes låter Jesus sammanfatta ordets dynamiska kraft.
Ordet kommer inte från Jesus själv. Det är ”Fadern som har sänt mig och befallt mig vad jag skall säga”.
Ordet blir ett ljus för dem som befinner sig i mörker: ”Jag är ljuset som har kommit hit i välden för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret”.
När detta ord förkunnas upphävs tiden. Domen sker redan nu när ordet avvisas av dem som hör det. Den slutliga domen bekräftar vad som sker när ordet hörs men avvisas. ”Det ord jag har talat skall döma honom på den sista dagen.”
Ordet har inte kommit för att döma, utan för att rädda. Det är människan själv som fäller domen genom att avvisa det.
Den, däremot, som tar emot ordet passerar domen och förs direkt in i det eviga livet.
Men människan är glömsk. För att hon inte skall glömma förkunnas samma ord ständigt på nytt. Så länge tiden finns.
”Ordet blev kött.” I sin mest förtätade form görs ordet närvarande i den heliga eukaristin. ”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv.”
För att Guds ord skall växa till och sprida sig.
Vulgatan säger att ”ordet växer till och multipliceras”, multiplicabatur, mångfaldigas … Kommunikanten blir missionär.
pater Ingmar Svanteson
