Kortpredikan 27 november 2021, Vårfrumässa

Dan 7: 15-27; Dan B: 59-64; Luk 21: 34-36

”Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas… be att ni kan stå upprätta inför Människosonen.”

Vi har hört profeten Daniel vittna om Människosonen, vars rike ald­rig skall gå under.

Idag säger profeten detsamma om folket, ”den Högstes heliga folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skall tjäna och lyda det”.

Något liknande gäller uttrycket Herrens tjänare hos profeten Jesaja. Denne tjänare tycks vara både en person och ett folk.

Augustinus uttrycker det så: ”Gud kunde inte ge människorna någon större gåva än detta att hans Ord blev deras huvud och de själva in­fogades som lemmar i honom. Han är Guds Son och Människosonen, en enda Gud med Fadern, en enda männi­ska med människor­na.”

Det som hände med Människosonen, hans väg genom lidande till upp­­höjelse, är på väg att hända med hans heliga folk.

Därför uppmanar Jesus sina lärjungar att hål­la sig vakna och be, i vän­tan på att hans rike skall upp­rät­tas. För att förbli vakna och hålla ut i bön får de inte låta sina sinnen fördunk­las av omått­­lighet, dryc­ken­skap och livets be­kymmer, så att de kan ”stå upprätta inför Män­niskosonen”.

Det har förverkligats i Jungfru Maria, som höll ut än­da till Sonens kors och med kropp och själ redan är delak­tig i Sonens eviga rike och här­lig­het.

Hon, som gav mänskligt liv åt denne Människoson, stöder nu Sonens lärjungar, som när en mor upprättar och stöder sina barn.

I den heliga eukaristin förenar vi våra lidanden med Sonens offer och är redan vid målet. Vi ”står upprätta inför Människosonen”.

”Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas… be att ni kan stå upprätta inför Människosonen.”

                                                                                                pater Ingmar Svanteson