Kortpredikan 27 juli 2923, Marta, Maria och Lasaros, Herrens vänner

1 Mos 18: 1-10a; Ps 84: 2-4, 5-6, 11, 12-13; Luk 10: 38-42

Kyrkan i stort har tagit över vad Benediktinerna har gjort länge, att fira alla de tre syskonen i Be­tania tillsammans. Vi firar dem som Her­rens vänner.

Marta visade gästfrihet. Maria lyssnade. Lasaros vittnar om att ha blivit väckt till ett nytt liv.

Jesus var fäst vid de tre syskonen. Han behövde deras vän­skap, ty han var verklig männi­ska.

Jesus lät sig betjänas av Marta. Liksom den heli­ga Tre­enighe­ten tog emot Abrahams gästfrihet i Mamre.

Men vän­skap med Jesus pekar också mot något me­ra och stör­re. Den heliga historien berättar om ”andlig vän­skap” mel­­lan er­farna lärjungar.

Vi hör detta ”mera” i Jesu ord om Maria, som utvalt ”det som är bäst”, det högsta goda. Cas­­si­anus kal­lar det kon­tem­pla­tion, att se. Maria såg och smaka­de genom att lyss­na.

Det betyder ingen nedvärdering av Martas roll. Cassianus jäm­för Marta med det som all kontemplation förutsätter, askesen, bekämpandet av lasterna och troheten i det praktiska.

Som lön för sin gästfrihet fick Abraham löfte om nå­got ”omöj­ligt”, en son på sin ålderdom.

Vänskapen med Jesus vittnar om in­karnationen, men ock­så om gu­domliggörelsen.

Jesu vänner blir delaktiga av honom som de tar emot i sitt hus och lyss­nar till.

Eukaristin är vänskapens sakrament.

                                                                                                 pater Ingmar Svanteson