Kortpredikan 26 oktober 2020

Ef 4: 32-5:9a; Ps 1: 1-4,6; Luk 13: 10-17

Nåden förstör inte naturen, men fullkomnar och upprättar den.

Jesus upprättar den ”krokryggiga” människan och åter­stäl­­ler naturen.  

Det tragiska, och för oss idag nästan obegripliga, var att syna­gog­föreståndaren inte kunde gläd­ja sig över det. Han var förargad över att det skedde på sabbaten. Me­dan folket såg ”allt det underbara som Je­sus gjorde”.

Idag är problemet snarast att man drar felaktiga slutsat­ser av Jesu handlande. Man vill kasta ut alla bud, eller har redan gjort det, och kallar det frihet. Så uppstår kaos.

Efesierbrevet lär oss att allt är sammanfattat i Kristus, Gud och människa, sanning och kärlek. Nåden förstör inte, men upprättar den skadade människan.

Men det lär vi oss av kyrkan och den sunda läran. Med­känsla är ingen fiende till sanningen och den goda ord­ning­en.  

Men ingen håller ut i godheten utan nå­den och sanning­en.

Det är för att förbli i ljuset och friheten som aposteln var­nar för otukt, orenhet och själviskhet: ”Låt ingen lura er med tomma ord”.

”I Herren har ni blivit ljus; lev som ljusets barn.”

                                                                                                              pater Ingmar Svanteson