Kortpredikan 26 mars 2020

2 Mos 32: 7-14; Ps 106: 19-23; Joh 5: 31-47

Folket har ”tagit sig till vad fördärvligt är”. När Mose dröjer uppe på ber­get blir de otåliga och gjuter sig en kalv, som de tillber och kallar sin gud.

Det kan tyckas barnsligt och dåraktigt, men är en bild för människans böjelse att söka hjälp i det synliga och i det hon kan åstadkomma med egen förmåga och intelli­gens. Människan söker det skapade före Ska­pa­­ren, när denne tycks henne avlägsen och oåtkomlig.  

Mose vädjar och bönfaller för folket, och ger skäl för sin vädjan. Guds befrielse av Is­raels folk skulle fram­stå som ett stort misslyckande i egyp­tiernas ögon. Mo­se på­minner också om Guds egna löften till fä­der­na. Folket skulle ju bli talrikt som stjär­nor­na och få ett eget land.

Det står att Herren ”ångrade” sig. – Kan Gud vredgas och sedan ångra sig? Egentligen inte, men det är sagt och skrivet för oss, på ett språk som männi­skan kan förstå. Som när en kärleksfull förälder mås­­­­te höja rösten för att bar­net skall höra och förstå sitt eget bästa.

Mose ”vädjan” är en profetia om den nye Mose, vår Herre Jesus Kris­tus, med­laren mellan Gud och människor. Jesus säger om Mose: ”Det var om mig han skrev”.

Men när Jesus träder fram kräver de ledande i folket vittnen som be­kräftar Je­su anspråk. En rimlig be­gäran med tanke på hur oerhörda dessa är. Jesus hän­­­visar till Johannes Dö­paren, till Faderns vittnes­börd, till exempel vid dopet, och till Skrifterna. När dessa rätt förstås vittnar de alla om Kristus.

Alla vittnesbörd förblir dock stumma för dem som nöjer sig med något skapat, med vad de kan se, höra, känna och smaka. Det är det valet som gör människan blind och döv för san­ning­en.

Också de som ”vill bli ärade av människor” är döva. Deras liv styrs av vad män­ni­skor anser om dem, av fruktan att bryta med det för dagen ”korrekta”. Paulus skulle säga att de ”håller sanningen fången i orätt­färdig­het”.

”Sök först efter Guds rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla er.”

Vi gör det i den heliga eukaristin, där kyrkan vädjar för alla människor, i kraft av sin Herres eviga offer. 

Låt oss be om delaktighet i hans barmhärtiga kärlek till både goda och onda, till både rättfärdiga och orättfärdiga.

                                                                                                                pater Ingmar Svanteson