Kortpredikan 25 november 2022, S. Niels Stensen, biskop

Upp 20: 1-4, 11-15; 21: 1-2; Ps 84: 3-6a, 8a; Luk 21: 29-33

Niels Stensen (d. 1686) var född i Köpenhamn, men hade på faderns sida skånskt ur­sprung. Han blev världsberömd anatom och forskare. Särskilt fas­cinerades han av människokroppen och dess skönhet.

Med sinnet iakt­tog han, med förståndet för­stod han vad han såg. Med tron för­un­drades han över skapelsens ursprung. Han säger: Skönt är det vi ser. Skö­nare det vi förstår. Skönast det vi inte fattar.

Under lång vistelse i Italien lärde han känna katolsk tro och praxis, inte minst sjukvårdsinrät­tningar. En sak­ramentspro­ces­sion på Kristi Leka­mens dag blev av­gör­ande. Han blev katolik, präst­vig­des och till slut hjälpbiskop i Mün­s­ter med an­svar för katoliker i för­sking­ring­en. Niels Sten­sen saligförklarades 1988 av Johannes Paulus II.

Han dog utfattig. Si­na ägodelar hade han gett till de fatti­ga.

När vi igår hörde om de mest skrämmande teck­nen uppmanades vi att ”lyfta våra huvuden”. Jesus fortsätter och säger: ”Guds rike är nära”.

Mitt i höstmörkret får vi höra att ”som­maren är nära”. ”Detta släk­te skall inte förgå förrän allt detta hän­der.” Kyrkan vet att varje tidsskede mel­lan Kristi himmelsfärd och hans åter­komst ingår i den yt­tersta ti­den.

Inte heller ”det tusenåriga riket”, som Johannes talar om, kan bin­das vid nå­gon särskild historisk epok.

Martyrerna är, som så ofta, de tydli­gaste tecknen på dem som förstått. De viss­te att ”för Gud är tusen år som en dag”. De­ras martyrium gjorde dem till ”kungar med Kristus i tusen år”.

Kyrkan talar om ”en sista prövning som skall få mångas tro att vackla”.[1]

En besläktad variant är tanken att Guds rike förverkligas ”till följd av att u­t­vecklingen ständigt går framåt”.

Kyrkan varnar för denna naiva optimism och säger ”att ondskans makt en sista gång släpps loss men blir besegrad av Gud. Detta får kyrkans brud­gum att stiga ned från himlen. I form av en ytter­sta dom trium­ferar Gud över det onda sedan den förgängliga värl­­den genom­gått en sista kosmisk kris”.[2]

Kyrkan firar och föregriper det i varje eukaristi: ”Jag såg den he­liga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyc­kad för sin man”.

                                                                                                                              pater Ingmar Svanteson

[1] Katekesen art. 675

[2] Art 677.