Kortpredikan 25 januari 2024, Paulus Omvändelse
Apg 9: 1-22; Ps 117; Mark 16: 15-18
Ljuset på Damaskusvägen förvandlade Paulus liv. Han bländades, men fick tillbaka synen och därmed förmågan att se hela tillvaron i det ljus som bländat honom. ”I ditt ljus ser vi ljus.”
Det ljus han såg lyser fram i hans lära och i hans livsöde.
Hans undervisning är hisnande och fylld av paradoxer, inte alltid lättbegriplig. Han kan inte dölja sin vältalighet, men man hör att den är av annat slag än den man lär sig i retoriken: bländande, ibland bitande, men också ömsint och varmt mänsklig.
Johannes Chrysostomos säger: ”Ingen har bättre än Paulus visat vad människan är, vilken värdighet vi har och vilken dygd detta väsen är i stånd till”. Paulus visar vad som kan hända med människan.
Han tar motgångar och fiender i sin tjänst och kallar det ”rättfärdighetens vapen”. Han gläds åt ”svaghet, misshandel och nöd”.
Han berättar öppet om sin svaghet. Men något nytt har tillkommit. Han är slagen till marken, men inte förlorad. Han är döende, ändå lever han. Han är fattig, men gör många rika. Han har ingenting, men äger allt.
Han blev gisslad, hånad och förbannad, men kallar sitt liv ett ”segertåg”.
Ingen har tydligare än Paulus talat om människans svaghet och om hennes synd. Om hennes totala beroende av Guds och Kristi nåd. Han vill helst skryta med sin svaghet, ”så att Kristi kraft kan omsluta honom”.
Men det slutar inte med ”svagheten”. Nåden blir aldrig ”billig”. Han flyr från varje risk att kränka Gud. Han vet att han måste fortsätta att välja väg. Benedictus samlar det i sin vägledning:
”Ingenting föredra framför kärleken till Kristus”.
Paulus formulerar själv vad som händer: ”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft”.
pater Ingmar Svanteson
