Kortpredikan 25 augusti 2020

2 Thess 2: 1-3a, 14-17; Ps 96: 10-13; Matt 23: 23-26

Det fanns rykten i svang i Thessalonike att Herren inte bara var nä­ra utan att ”Herrens dag är här”. En hårfin, men avgörande skill­­nad.

Paulus säger: ”Tappa inte fatt­ningen och bli inte upp­skräm­da… Låt inte lura er… håll er till de läror som vi har fört vidare, munt­ligen eller i brev.”

I orostider finns goda skäl att påminna sig den sunda läran, för­medlad i skriften och i traditionen.

Jesus varnar för ”blinda ledare, som silar mygg och sväl­jer ka­me­ler”. Deras noggrannhet med detaljerna har gjort dem blinda för det viktigaste i lagen: ”rättvisa, barmhärtig­het och trohet”.

Vad hjälper det att gå i mässan, om jag strax därefter ta­lar illa om min nästa eller är ovänlig?  

Jesus fortsätter: ”Gör först bä­ga­ren ren inuti, så blir också utsi­dan ren”. Den vise säger detsamma: ”Vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr allt.”

Det gör inte utsidan oviktig. Bön och gudstjänst har en ut­sida, kroppen, rösten och de liturgiska teck­nen. Benedictus lär oss att utsidan också påverkar insi­dan. Han uppmanar oss att ”sjunga psalmerna så att vår själ är samstämd med vår röst”.

Insidan behöver utsidan, liksom utsidan behöver insidan.

”Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra.”

Så säger han som är det eviga Ordet, som har antagit vår mänsk­liga kropp och förmedlar denna sin kropp i den heliga eukaristin för att allt skall förvandlas och förhärliga Gud.

                                                                                          pater Ingmar Svanteson