Kortpredikan 24 oktober 2023

Rom 5: 12, 15b, 17-19 20b-21; Ps 40: 7-10, 17; Luk12: 35-38

Aposteln ger en hisnande sammanfattning av alla människors villkor ge­nom Kristus. Alla är av naturen Adams barn, men alla är också nyskapade av den nye Adam, Kristus.

Adams överträdelse ledde till ”en fällande dom för alla männi­skor”. Den nye Adams rättfärdiga gärning ”ledde till frikännande för alla människor”.

Den förste Adam förde alla in under dödens herravälde. Den an­dre Adam gav dem livet tillbaka.

Än­då beskriver inte aposteln något statiskt, trots att det i princip är full­­bordat. Det första är en verklighet. Det andra är en möjlig­het.

Arvsynden kan kallas en ”smitta”. Människans frihet elimi­ne­ras inte. Det står att ”döden nådde alla människor därför att de alla syndade”.

Likaså med ”nådens överflödande rika gåva”. Den måste både tas emot och hållas vid liv. ”Fäst upp era kläder och håll lam­por­na brinnan­de.”

När nåden tas emot fullbordas i människan det en gång skedda. I förra veckans bön efter kommunionen beskrevs nådens verkan som delaktighet i ”hans (Kristi) gudomliga natur”.

Kristus själv passar upp vid bordet. Han gör det i varje eukaristi genom att ge sig själv.  

”Där synden blev större, där överflödade nåden än mer. Den skall härska genom rättfärdighet och föra till evigt liv.”

pater Ingmar Svanteson