Kortpredikan 24 mars 2021
Dan 3: 14-20, 24-25, 28; Till Dan B: 29-33; Joh 8: 31-42
Den sagolika berättelsen om de tre männen i den brinnande ugnen bekräftar sin sanning i den långa raden av heliga i både Gamla och Nya Förbundet.
Berättelsen avslöjar deras hemlighet. Någon är med dem, någon som ”ser ut, som om han var en gudason”.
Det befriar dem inte från skyldigheten att modigt följa sanningen. De tre männen vittnar om detta när de åläggs att tillbe den avgud som Nebukadnessar hade låtit ställa upp, och som ställs upp i andra förklädnader i varje ny tid: ”Om Gud vill så kan han rädda oss och om han inte vill så dyrkar vi ändå inte dina avgudar”.
Därför går de ”lösa och lediga i elden”. De hade redan del av den frihet som Jesus utlovar: ”Sanningen skall göra er fria”.
Frihet står sedan länge högt på värdeskalan i vår kultur, kanske allra högst. Men vad frihet är, är inte lika lätt att säga.
Jesus säger att friheten behöver vägledas av ”sanningen” för att bli verklig frihet. Moraliska vägval måste styras av samvetet, som i sin tur behöver vägledas och formas av sanningen.
Herrens apostel vittnar om frihetens fullbordan: ”Där Herrens ande är, där är frihet”.
För att människan skall ta sin frihet i besittning behöver hon därför tro, men därtill modet att följa insedd sanning.
Den som väljer fel förlorar friheten. Den som låter begären och olika ”rädslor” styra märker snart att det leder till slaveri.
Den som ärligt försöker följa samvetet märker snart en ny ofrihet. Hon kan inte göra det sanna utan hjälp. Inte minst när det kräver mod.
Daniel och hans kamrater höll fast vid sanningen och fick hjälp. Martyrerna vittnar om samma hjälp.
Det börjar med att lyda Sanningens ord: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar”. Kristi lärjungar växer i frihet ju mera beroende de blir av hans hjälp.
Sanningen fortsätter: ”Om nu Sonen befriar er, blir ni verkligen fria”.
Låt oss be om mod. Den modige handlar i förtröstan på Herrens hjälp.
pater Ingmar Svanteson
