Kortpredikan 24 april 2021

Apg 9: 31-42; Ps 116: 12-17; Joh 6: 60-69

Lukas berättar om ett skede där kyrkan fick vara i fred, byggas upp och växa till ”genom den heliga Andens tröst och stöd”.

Apostlarna utför samma gärningar som Jesus gjorde. Pet­rus botar den förlama­de Aineas och uppväcker Tabita (grek. Dorkas) från de döda. Jesu kraft verkar i den apostoliska kyrkan genom tecken och under.

Sådant sker genom historien i de mirakler och underverk som prövas och erkänns av kyrkan.

Men det sker hela tiden genom hennes ord och sakrament, som väc­ker tro, botar för­lamning och uppväcker de andligt döda.

Det sker mitt ibland dem som Johannes i evangeliet kallar ”Jesu lär­jung­ar”. Hans ord om att äta hans kött och dricka hans blod fick också många av hans lärjungar att dra sig tillba­ka. ”Det är out­härdligt, det han säger.” 

Orden vittnar om eukaristins ”outhärdliga” närvaro och verklighet. Eu­ka­ristin gör Jesu offer på Golgota närvarande. Men det kan bara tas emot i tro, som en gåva av Fadern genom den helige Anden.

Jesus talar i nästan vädjande röst: ”Inte vill väl ni också gå er väg?” Som när han gråter vid Lasarus grav. Inte heller när Lasaros uppväcktes var det alla som trodde.  

Inte heller Petrus förstår. Han inser dock att det inte finns några alter­na­tiv. ”Herre, till vem skulle vi gå?”

Men hans ”insikt” är inte uppgiven. Den vittnar om något mera, om hans tillit och kärlek till Jesus. Tilliten och kärleken öppnar hans för­stånd. Han ”tror för att förstå”, som teologin senare skall säga.

”Vi tror och vi förstår att du är Guds helige”.

Kyrkan byggs upp och växer till genom den helige Andens tröst och stöd.

                                                                                                                               pater Ingmar Svanteson