Kortpredikan 23 september 2019, S:t Pio Pietrelchina, präst
Esr 1:1-6; Ps 126:1-6; Luk 8:16-18
Den persiske kungen Kores blev på 500-talet f. Kr. Guds redskap till att det fördrivna folket kunde återvända från fångenskapen i Babylon och åter bygga upp Jerusalem och dess tempel. Den babyloniske kungen hade 70 år tidigare varit redskap för att föra bort folket i fångenskap.
Återuppbyggnaden var mödosam och krävde tro, mod och uthållighet för dem som deltog. De som arbetade liknar de stenar som hämtas fram ur naturen och med hammare och mejsel formas för att passa in i bygget.
Pater Pio (d. 1968) använder den bilden i ett brev till en syster som plågas av rädsla, frestelser och bedrövelse. Han säger att det är Herren som ligger bakom det som hänt henne. Inte som ett straff eller som ett ogillande. Hans avsikt är att mejsla fram hennes gudslikhet genom att pröva hennes trohet och ståndaktighet.
Pater Pio gläder sig och uppmanar henne att tacka Gud för ”hans gränslösa faderskärlek, som handlar så med en själ, som är ämnad för frälsningen”. Han uppmanar henne att inte tappa modet och att inte vika av från fullkomlighetens väg.
I evangeliet säger Jesus: "Var noga med hur ni lyssnar."
Vi lyssnar noga till Guds ord. Vi lyssnar noga till helgonens liv i Jesu efterföljd, evangeliets synliga fortsättning.
Det kastar ljus över det egna livet. Det som i förstone ser ut som motgångar och hinder använder Gud för att mejsla fram Guds plan med oss i hans återuppbyggnad av sitt tempel.
I kollektbönen på pater Pios dag ber vi att ”vara så förenade med Kristi lidanden att vi lyckligt når fram till uppståndelsens härlighet”.
Vi får ljus och kraft för detta i den heliga eukaristin.
pater Ingmar Svanteson
