Kortpredikan 23 juni 2020

2 Kung 19: 9b-11, 14-21, 31-35a, 36; Ps 48: 2-4, 10-11; Matt 7: 6, 12-14

Assyrien hade intagit Nordriket år 721 f. Kr. Nu, 20 år senare, ho­tas också Juda rike och Jerusalem. Kung Hiskia får ett hotfullt och sarkastiskt brev från den assyriske kungen. ’Skulle du bli räd­­dad, när alla andra gått till spil­lo?’

När kungen läst brevet gick han in i Herrens hus och ”bredde ut brevet inför Herrens ansikte”. Så på­minner han sig Guds makt och barmhärtighet. Han får ett löfte om hjälp ge­nom profeten Je­saja. En ängel griper in och fienden drar sig tillbaka. Historikerna bekräftar att en farsot har ägt rum. Det ena utesluter inte det and­ra.   

Hiskias handlande liknar en eukaristi. Han breder ut brevet ”inför Herrens ansikte”. Vi bär fram gåvorna och bekymren och lägger dem på altaret i offertoriet. Vid slutliga löften lägger systern sin profess­handling på alta­ret. 

I den eukaristiska bönen påminns vi om Herrens makt och barm­härtighet. ”Du som tronar på keruberna, du som råder över alla ri­ken på jorden”, sjöng Hiskia. Kyrkan sjunger det trefaldiga Helig och påminns om Kristi död och uppståndelse. ”I åminnelse av…”

Att följa Kristus är en smal väg. Många destruktiva tankar mås­­­te avvisas. Också porten är trång. Porten till insikten om att bara Gud kan dra oss till målet.

Vi fortsätter att göra som Hiskia, vi breder ut tankarna inför Her­rens ansik­te och låter honom förvandla dem. Både i hjärtats bön och i den heliga eukaristin.

”Vi tar emot din nåd, o Gud, här i ditt tem­pel.”

                                                                                             pater Ingmar Svanteson