Kortpredikan 23 augusti 2019
Rut 1:1,3-6,14b-16,22; Ps 146:5-10; Matt 22:34-40
Ruts bok kan läsas som en vacker och lärorik kortnovell.
Den moabitiska kvinnan Rut har blivit änka, men följer sin judiska svärmor Noomi, som också har blivit änka. De återvänder båda till det land som Noomis man lämnade på grund av hungersnöd. Rut är trogen sin svärmor och säger: "Dit du går vill också jag gå och där du stannar vill också jag stanna". Hon vill dela sin svärmors öde, även om det är osäkert.
Det skall visa sig vara Försynens ledning av dem båda. Rut blir gift med Boas i Betlehem, den närmaste släktingen till Noomis döde man, och Noomi får sköta om deras son Oved. Grannkvinnorna gläder sig med Noomi som fått sin framtid tryggad. Rut var för henne ”mer än sju söner”. Så långt får Ruts bok ett lyckligt slut.
Men redan i Moab säger Rut till sin svärmoder: "Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud". Rut har anat att det är något särskilt med Israels Gud. Hans omsorger sträcker sig utöver det egna folket.
Rut blir stammoder till David och evangelisten Matteus nämner henne i sin släkttavla till Jesus. Rut infogas i och blir delaktig av Guds väldiga plan. Rut blir en profetia om att alla folk skall göras till Jesu lärjungar, han som var av Davids ätt.
Ruts kärlek till sin svärmor har sin källa i "det största och första budet", att "älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta, och med hela din själ och med hela ditt förstånd". Jesus förbinder det med ”ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv”.
Rut visste och visade det i troheten mot sin svärmor.
Den hon beredde väg för skall långt senare säga: ”Gör alla folk till mina lärjungar och lär dem att hålla alla de bud som jag har gett er”.
Hans kyrka ber: ”Gud, för dem som älskar dig håller du osynliga gåvor i beredskap. Tänd din kärleks eld i våra hjärtan, så att vi älskar dig i allt och mer än allt och en gång ser de löften infrias som övergår allt vi kan önska eller tänka.”
pater Ingmar Svanteson
