Kortpredikan 22 augusti 2019, Jungfru Maria Drottningen
Dom 11:29-39a; Ps 45:5,7-10; Matt 22:1-14
Det är frestande att skaka på huvudet och skynda förbi den kusliga berättelsen om Jefta och hans dotter.
Han avger ett löfte att offra den som först möter honom vid hemkomsten, förutsatt att Herren ger honom seger över ammoniterna. Han segrar, men den som först kommer emot honom är hans dotter, hans enda barn. Jefta river sönder sina kläder och ropar ut sin nöd.
Människooffer var förbjudet i Mose lag och en styggelse för israeliterna. I kringliggande religioner kunde det förekomma.
Jefta var förskjuten från sin familj, men hade ändå ställt sig till förfogande när folket bad honom att leda dem i striden mot fienden.
För Jefta innebar trohet mot löftet att hans ätt skulle dö ut, eftersom hon var hans enda barn. Det var ett offer också för honom.
Det finns inslag i händelsen som inte riktigt stämmer med bilden av enbart grym primitivitet. Kan Jeftas trohet mot sitt avlagda löfte ha en djupare mening än han själv förstår?
Jeftas dotter bejakar hans ”löfte”: ”gör med mig som du har lovat”. Är det att övertolka om man skymtar marianska drag i Jeftas dotter?
Vid korset håller Maria fast vid sitt löfte: ”Jag är Herrens tjänarinna; gör med mig efter ditt ord”. Vid korset bejakar hon sin sons och därmed sitt eget offer. Det gav henne ärenamnet ”martyrernas Drottning”.
Marias unika närhet till sin Son gjorde henne senare till ”himmelens Drottning”. Hon förmedlar sin Sons nåd till dem som ber om kraft att följa hans väg.
Jesus säger till sina lärjungar: "Den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det."
pater Ingmar Svanteson
