Kortpredikan 21 mars 2020, Den Helige Benedictus Himmelska Födelsedag – invigningsdag för Den Helige Benedictus Kloster
Mos 12: 1-4; Ps 16: 1-2, 5, 7-11; Joh 17: 20-26
Instängda i vår karantän bryter vi oss ändå ut och firar Benedictus´ påsk, hans övergång, lat. transitus, till den fulla och himmelska verkligheten.
Gregorius den store berättar hur Benedictus lät sig föras till kyrkan där han tog emot kommunionen. Med lyfta händer, som Mose, stödd av sina bröder, överlämnade han sin ande.
Det kan han göra eftersom han som Abraham redan har brutit upp från land, släkt och hem. Ingenting binder honom vid denna värld.
Det är den friheten vi är kallade att vittna om när människan inte längre tycks har kontroll över tillvaron.
Munkfadern ger vägledning för att hans bröder skall nå denna frihet. Vägledningen syftar inte bara, eller ens främst, till att göra dem starka och motståndskraftiga. Benedictus vill framför allt lära dem att aldrig misströsta om Guds barmhärtighet.
Igår såg jag ett budskap av ledaren för den koptisk ortodoxa kyrkan, patriarken av Alexandria, Tawadros II, om den pågående pandemin.
Han sade att den drabbat oss när människan tycks ha gjort sig själv till avgud och glömt att hon är en bräcklig och dödlig skapelse. Dess existentiella budskap till människorna är att återupptäcka den egna svagheten.
Denna erfarenhet, säger han, kan för många leda till oro och fruktan. Men, och det är hans budskap, så behöver det inte gå, inte för den som erfar och ber om Guds barmhärtighet. Patriarken ber: ”Ha barmhärtighet med oss, o Gud, visa oss barmhärtighet, i varje stund”.
Det lilla som krävs av oss är att be den bönen, ”i varje stund”. Bönen ger oss det den manar oss att be om.
Benedictus ger oss samma budskap, med sitt liv och sin regel. De verktyg han sätter i sina bröders och våra händer, sjuttiotre stycken, kulminerar i den tröstande uppmaningen:
”Aldrig misströsta om Guds barmhärtighet.”
pater Ingmar Svanteson
