Kortpredikan 21 juni 2019, S. Aloisius Gonzaga, ordensman
2 Kor 11:18,21b-30; Ps 34:2-7; Matt 6:19-23
Paulus sänker sig till korinthiernas nivå. Han skryter och talar ”i dårskap”. Han är hebré, israelit och Abrahams ättling som de. Han har tjänat Kristus ännu mer. Hans meritlista är överväldigande: fängelse, spöstraff, stening, skeppsbrott, faror, arbete, vaka och slit.
Men så anar man listen i hans dåraktiga tal. ”Om det ändå skall skrytas, vill jag skryta med min svaghet”. Allt han har gjort är egentligen ett vittnesbörd om något annat än vad som syns, om någon annan, som verkat i hans svaghet.
Det har en inre likhet Jesu ord om att ”samla skatter i himlen”. Det handlar inte om egna meriter, utan vittnar om det nya livet i Kristus. Det innefattar förvisso både möda och ansträngning, men meriterna har en annan källa än den egna kraften.
Detta har en likhet med bilden av det ”ogrumlade” ögat, det betyder ett enkelt och odelat öga som ger hela kroppen ljus. Det belyser och vägleder hela livet. Det ser utan fördomar och illusioner, antingen man lever mitt i världen eller i öknen.
Aloisius Gonzaga (d. 1591) växte upp "i världen", vid de florentinska och spanska hoven. Trots motstånd från sin far, valde han att bli präst och jesuit. Han gav sitt liv för de pestsmittade. Han blev 23 år, men vittnar i ett brev till sin mor om den gudomliga godhetens djup, ”detta hav är utan gräns och botten”.
Ordet om det ”ogrumlade” ögat ”upptäcktes” av ökenfäderna. Alla dygder kunde leda vilse om de saknade denna klarsyn.
De kände igen behovet i Jesu ord om det ogrumlade ögat, som ger hela livet ljus. De kallade denna dygd och gåva, discretio, omdömesförmågan, den kungliga vägen mellan över- och underdrifter. Den inövade gåvan att skilja mellan andarna, väsentligt från oväsentligt. Gåvan ges och övas på lydnadens och ödmjukhetens väg.
”Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus.”
pater Ingmar Svanteson
