Kortpredikan 20 oktober 2022
Ef 3: 14-21; Ps 33: 1-2, 4-5, 11-12, 18-19; Luk 12: 49-53
Paulus sitter inte och grubblar. Han vill falla på knä och förundras över den ofattbara gåva som Gud har givit honom och som gjort honom till apostel. Avsnittet avslutar de tre inledande kapitlen i Efesierbrevet. Det har liturgisk prägel och slutar med ett ”Amen”.
Aposteln söker olika uttryck för ”den outgrundliga rikedom som finns i Kristus”. Han manar läsarna att ”stå fasta och vara stadigt rotade i Kristus” så att de kan ”fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap”.
Den fullhet som bodde i Kristus skall ”flytta över” och ta sin boning i de troende. Dessa skall ”lära känna Kristi kärlek tills hela Guds fullhet uppfyller er”. Därmed skall de kunna göra långt mer än de kan tänka ut själva eller ens begära.
Kyrkan spelar en oväntat viktig roll. ”Hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus”. Att allt sker ”genom Kristus” är vi vana att höra. Men ”genom kyrkan”?
Kyrkan är inte bara de lärjungar som är födda på nytt, utan också hon som föder dem. Kyrkan är vår moder, personifierad i Maria. Som moder födde och närde hon den förstfödde. Genom dopet föder Kyrkan och ger näring åt de troende, med kulmen i den heliga eukaristin.
Aposteln mediterar och ber. Hans bön liknar Kyrkans viktigaste bön, den eukaristiska bönen, med dess avslutning: ”Genom honom och med honom och i honom tillkommer dig, Gud Fader allsmäktig, i den helige Andes enhet, all ära och härlighet i alla evigheters evighet”. Målet är detsamma, att förhärliga Gud och helga hans folk.
Den eld som Kristus tänt på jorden skall spridas.
Vårt ”Amen” i den eukaristiska bönen är Kyrkans viktigaste ”Amen”.
Vårt personliga ”Amen” vid den heliga kommunionen är svaret på kallelsen att låta oss tändas av den gudomliga kärlekens eld.
En munkfader säger till en bedrövad broder: ”Du måste bli eld”.
pater Ingmar Svanteson
