Kortpredikan 20 april 2021

Apg 7: 51-81a; Ps 31: 3c-4, 6ab, 7b, 8a, 17, 21ab; Joh 6: 30-35

Stefanos ord väcker ursinne hos dem som lyssnar till honom. De stenar ho­nom.

Är det så illa ställt med människan, hon som gärna tror att hon står på det go­das sida? Varför avvisar hon dem som vittnar om sanningen?

Men inte ens då sätter Gud punkt. I sin Herres efterföljd över­läm­nar Stefanos sin ande och ber: ”Herre, ställ dem inte till svars för denna synd”.

Människan är djupt motsägelsefull. I evangeliet skymtar en annan si­da fram. Jesus har talat om brödet som ger världen liv och männi­skor­­na ber: ”Herre, ge oss alltid det brödet”. Här kräver de inte ens tecken. De bara ber. Är det sam­ma människa som stenade Stefanos?

Paulus skall senare klaga över sin inre kamp, att han inte gör det goda, trots att han vill det.

Den uppriktige frågar: Hur skall jag göra med mitt vankel­mod och min svag­het? Fienden kan lätt påminna henne om alla felsteg och föra hen­ne till upp­givenhet och förtvivlan.

Jesu svar är hisnande: ”Jag är livets bröd”. Men han tillfogar något en­kelt, något som också ut­manar: ”Den som kommer till mig skall ald­rig hung­­ra…”.

Vid ett annat tillfälle säger han: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor”. Vi kan tillägga: ’alla ni som tyngs av misslyckade ambitioner och löften som inte infriats’.     

Det finns de som säger sig ha prövat, men utan framgång. Någonstans på vä­gen har de slutat att ”komma”. Till en början kan de rentav uppleva det som en lätt­nad.

Också det är en handling, utförd med en frihet som förvisso är för­svagad och kan upplevas som obefint­lig. Men enligt kyr­kans lära är friheten inte elimine­rad. Om människan totalt saknade frihet skulle ju inte Jesus uppmana henne att ”kom­ma”.

Här står kampen, att ge upp eller att fortsätta att ”komma”. Den som ”kom­mer”, har dessu­tom stöd av Ste­fanos och alla martyrernas för­bö­ner. Förmed­lad till oss genom den heliga eukaristin, som inte är belö­ning för de friska och starka, utan medicin för de sjuka.  

Vår moder kyrkan lär oss att också människans svar är ett verk av nå­den, men utan att hennes egen frihet elimineras.

                                                                                                                  pater Ingmar Svanteson