Kortpredikan 2 juni 2023
Syr 44: 1, 9-13; Ps 149: 1-6a, 9b; Mark 11: 11-26
Människornas liv är avsedda att bära frukt.
Några gör det. Deras ”rättfärdiga verk blir inte glömda”. Andra glöms bort, ”som om de aldrig hade funnits”.
Fikonträdet hade blad men bar ingen frukt. Dagen efter var det förtorkat.
Att det hade ”blad” motsvarar det myckna ”geschäftet” i templet. Visserligen skedde det i templet, men det bar ingen frukt. Jesus driver ut dem som sålde och köpte.
Jesus antyder kännetecknen på dem som bär frukt. De ”tvivlar inte i sitt hjärta… de ber… de förlåter”.
De driver ut tvivlet med ödmjukhet. – Tvivel är ett slags högmod.
Trögheten drivs ut med bön. – Ingen är så svag att han inte kan be. Redan viljan att be är en bön.
Beredskapen att förlåta den andre drivs ut med självkännedom. – Den som känner sig själv kan inte döma någon annan.
Syrak antyder hemligheten med dem som bär frukt. De har ”fått del av Guds nåd”. Deras rättfärdiga verk blir inte glömda.
Den frukt de bär kallar Kyrkans tro ”de heliga gemenskap”.
”För all framtid skall deras ättlingar fortleva, och deras ära kommer aldrig att förblekna.”
pater Ingmar Svanteson
