Kortpredikan 19 juli 2022

Mik 7: 14-15, 18-20; Ps 85: 2-8; Matt 12: 46-50

Profeten Mika talar om en avskild boning i skogen, där Gud vak­ar över och vårdar sin hjord. Där skall de få se underbara ting, lik­som när fol­ket drog ut ur Egypten.

Han beskriver denna förundran – ”Vem är en sådan Gud som du? – du som förlåter kvar­levan av din arvedel dess missgärning, du skall kasta alla deras syn­der i havets djup.”

De får smaka samma trofasthet och outtömliga barmhärtighet som Gud en gång visade Ab­ra­ham och Jakob.

I evangeliet hör vi hur planen fullbordas och vidgas. Jesus säger: ”Den som gör min him­melske faders vilja är min bror och syster och mor.”

Förlåtelsens nåd fullbordas i dem som tar emot den och i förlåtel­sens kraft gör Guds vilja.  

De blir inte bara Jesu ”bröder” och ”systrar”, utan ock­så hans ”mor”. Vem gjorde Guds vilja mer än hans mor? Lärjungens ly­hörd­het och lydnad sam­verkar med den kyr­­ka som låter nya barn födas och växa till.

I veckans kollektbön ber vi: ”skänk oss allt mera av din Andes gå­vor, så att vi brinner av tro, hopp och kärlek och aldrig tröttas i din tjänst”.

I avskildheten och tystnaden växer förundran, förundran över Guds förlåtelse och nyskapande nåd.

”Vem är en sådan Gud som du?”

                                                                                                       pater Ingmar Svanteson