Kortpredikan 19 augusti 2023
Jos 24: 14-29; Ps 16: 1-2a, 5, 7-8, 11; Matt 19: 13-15
”Herren, vår Gud, vill vi tjäna, och hans röst vill vi höra.”
Det är folkets svar när Josua ställer det inför valet vilken Gud de vill tjäna, avgudarna eller den Gud som utvalt dem. Själv sade han: ”Jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren”.
Folket påminner sig själva om att Gud befriat dem ur Egypten och fört dem hela vägen, förjagat deras fiender och gett dem deras land.
Barnen ”vet” inte i den vuxnes mening. Vad de ”vet” med hela sin varelse är att de är beroende. Därför är de föredömen för de vuxna, som behöver lång tid och erfarenhet för att inse att livet är en gåva, och att nåden är den största gåvan.
En gåva som måste tas emot och som bekräftas i ett förbund som måste hållas vid liv genom att ”höra” hans röst.
Folket är obeständigt och därför behöver det påminnas, så att det inte glömmer och förnekar.
Josua reser en sten vid Shekem som ”vittne” om förbundet.
Samma roll spelar våra doplöften eller andra löften som avges.
Vi förnyar dem genom att på nytt ta emot gåvan i den heliga eukaristin.
”Herren, vår Gud, vill vi tjäna, och hans röst vill vi höra.”
pater Ingmar Svanteson