Kortpredikan 19 april 2024

Apg 9: 1-20; Ps 117; Joh 6: 52-59

Saul ”rasade av mordlust mot Herrens lärjungar”. Hans ”mordlust” gör honom till redskap för samma ondska som trodde sig kunna besegra Her­ren genom att få honom dömd till lidande och död. Planen gick om intet och vändes till seger genom uppståndelsen. Herren förintar Sauls mordlust och tar honom i sin tjänst.

Ljusskenet på Damaskusvägen förvandlade hans liv. I fortsättningen skall han i stället bli sin Herres ”redskap”. Han är blind i tre dagar. Ana­nias förmedlar vad som väntar honom: ”Jag skall låta honom veta hur myc­ket han mås­­te lida för mitt namns skull”.

Händelsen på Damaskusvägen rymmer påskens mysterium. Ondskans planer kommer på skam och något nytt uppstår. Tre gånger berättar Lu­­­­­kas i Apostlagärningarna om Paulus omvändelse. Händelsen har prä­g­­lat och präglar kyrkans både tro och liv.

Paulus har lärt kyrkan att hon är Kristi kropp. Var lärde han sig det? Sannolikt på Damas­kus­­­vägen. Rösten frå­gar ju: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?” Det var kyrkan Saul förföljde. Rösten identifierar sig med de förföljda: ”Jag är Jesus, den som du förföljer”.

Förföljelsen av de kristna rymmer kyrkans hemlighet och vittnesbörd.

Hur blir lärjungarna så förenade med Jesus att han kan iden­ti­fie­ra sig själv med dem?

Johannes låter Jesus ge svaret: ”Den som äter mitt kött och dricker mig blod förblir i mig och jag i honom.” Genom kommunionen blir kommuni­kanten det han/hon äter och dric­ker.

Och än mer. Genom att delta i det euka­ristiska offret dras kyr­kan och kommunikanten in i sin Herres livsöde, präglat av hans påsk.

Vårt ”Amen” i eukaristins offer och kommunion är också ett ”Amen” till Guds vilja och plan med våra liv, inte minst när det liknar Paulus´ och mar­tyrernas: ”Jag skall låta honom veta hur mycket han måste lida för mitt namns skull”. Senare skall Paulus skriva: ”Så­som döende, men se vi lever”.

Kristi påsk fortsätter i hans lemmar, i hans kyrka, som sjunger, både i eukaristin och i lidandet:

”Din död förkunnar vi, Herre, och din uppståndelse bekänner vi.”

pater Ingmar Svanteson