Kortpredikan 18 maj 2020, S. Erik, Sveriges Skyddspatron
Upp 21: 2, 22-27; Ps 101: 1-2a, 3-4, 6-7; Luk 22: 24-30
Kristi Himmelsfärds dag år 1160. Enligt traditionen stannade Erik kvar i mässan tills den var slut, trots att han fått besked om att fienden närmade sig. Han hann inte ordna sina trupper och stupade i striden. Han visste att mässan handlade om Jesu lidande, offer och seger.
De troende förstod att hans död var ett martyrium. Denna övertygelse kunde ingen makt rå på. Hans reliker förblev i Uppsala domkyrka över reformationen. De respekteras och vördas än idag.
Samma kamp pågår i alla Kristi kropps lemmar, särskilt i motgången.
”Låt oss genom hans förtjänst och förbön i varje motgång vinna korsets seger.” (kollektbönen)
Jesus säger i evangeliet: ”Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar.”
En märklig formulering. Jesu lärjungar skulle ju snart lämna honom ensam i Getsemane. Eller talar han om att de senare skall nå martyriet? Talar han om S. Erik och vår tids martyrer? Talar han om oss?
Maria och Johannes vid korset stannade kvar hos Jesus i hans yttersta prövning. Det rymmer en hemlighet som otaliga ikoner håller fram för de troendes blickar. De höll ut, utan att förstå. De drogs in i Kristi eviga offer.
Enligt aposteln ”vädjar han för oss” inför Fadern. Hans vädjan är evig, den gäller överallt och alla, i varje situation. Att hålla ut i prövningen är därför att ”stanna kvar” hos honom, för att själv få kraft, och för att stödja andra, ännu svagare, också respiratorbundna corona-drabbade.
Aposteln Paulus vittnar om det nya som tillkommit, den avgörande skillnaden: ”Ansatt men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad”.
Att hålla ut ”för Jesu skull” gör skillnad. Jesus höll ut och överger inte den som prövas. Om någon ”går bort” så är det människan.
Vi stärks i prövningen genom den heliga eukaristin, där vi förenar våra prövningar med Jesu lidanden och ser hur de förvandlas.
Inte automatiskt. Må han om oss kunna säga: ”Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar”.
Och – låt oss hålla ut i bön för Sverige! Helige Erik, bed för oss!
pater Ingmar Svanteson
