Kortpredikan 18 juni 2022, Vårfrumässa

2 Krön 24: 17-25; Ps 89: 4-5, 29-34; Matt 6: 24-34

”Gör er därför inga bekymmer för morgondagen.”

Ett efterlängtat och hoppfullt löfte.

Men det rymmer en vägvisning. ”Sök först efter Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra ock­så”.

Löftet ställer män­niskan inför ett avgörande val. Livet är en fråga om prioritering. Ingenting får konkur­re­ra med Guds rike och hans rättfärdighet.    

Bland buden är det bara ett som är det första och därför det vik­tigaste. Att ha andra gudar kallas avguderi, antingen det är mam­mon eller annat.

Kung Joas hade som liten pojke räddats till livet av prästen Joja­da. Så länge Jojada lever förhindras avgudakulten, men när Joja­da är död tillåter Joas kulten av avgudarna. 

När då Jojadas son Sakarja varnar honom, låter Joas stena Sa­karja ”på förgården till Herrens hus”. Han låter stena sonen till den som en gång räddat honom!

Domen över Joas är kuslig, men rättvis. ”Eftersom ni har övergett Herren, har han också övergett er.”

Också Jesus dödas. Men något nytt har kommit till när vi jämför Jesu död med Sakarjas martyrium. Sakarja ber att Herren skall utkräva straff över hans bödlar. Jesus däremot ber om förlåtelse för sina böd­lar.

Benedictus säger först: ”Ingenting föredra framför kärleken till Kristus”. Men han tillfogar: ”Aldrig misströsta om Guds barmhär­tighet”. Jungfru Maria är barmhärtighetens mo­der.

Min dator kände inte till ordet ”vårfrumässa”. Den föreslog i stället ordet ”varumässa”. Det är en viss skill­nad.

Jungfru Maria fick lida mycket, men var aldrig bekymrad. Hon följ­de vägvisningen: ”Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig efter ditt ord”.

                                                                                                                         pater Ingmar Svanteson