Kortpredikan 17 december 2022

1 Mos 49: 2, 8-10; Ps 72: 2-4b, 7, 8, 17; Matt 1: 1-17

Under de sju dagarna fram till jul låter kyrkan oss höra allt vad evangelierna berättar om den närmaste tiden före Jesu födelse. Idag och i morgon ur Matteus. Resten av veckan ur Lukas. 

Lukas går i sin släkttavla tillbaka till Adam. Matteus vän­der sig till en judisk läsekrets och börjar därför med Ab­ra­ham, den förste pa­triarken för det utvalda folket.

När släkttavlan kommer till den tredje patriarken Jakob och hans söner är det Juda som får fö­ra löftet vidare.

Varför just Juda? Ungefär från 500-talet f. Kr. kallas det utvalda folket helt enkelt för ”judarna” i bibeln. – Beror det på att Juda er­bjöd sig som fånge i Benjamins ställe, när Josef i Egypten pröva­de sina brö­der? Juda var beredd att ge sitt liv för sina bröder.

Juda beskrivs som ett lejon. Spiran skall inte vika från ho­nom. I versen efter står det: ”Han tvät­tar sin klädnad i dru­vornas blod”.

Vem kunde bättre än Juda ge en aning om den som skul­le kom­ma?

Släktforskning kan fascinera. Människan hittar sina rötter och upp­­täcker mera av sig själv.

Lukas bedriver teologisk släktforskning. Han vill visa Guds plan med Israels folk. Jesus är genom Josef av Davids ätt. Men han är genom jungfru Maria också något mera. Redan Abraham skul­le bli till välsignelse för alla folk.

Genom Marias son går Gud själv in i mänsklighetens historia för att dra in hela mänskligheten det utvalda folkets gudomliga plan.

Vi blir andliga ”judar”, barn till den Judas som var beredd att ge sitt liv för sina bröder, och därmed förebåda­de honom, vår Herre, från vilken spiran inte skall vika.

Den kommande högtiden kallas därför den nya födelsen.

                                                                                                            pater Ingmar Svanteson