Kortpredikan 17 augusti 2023

Jos 3: 7-10a, 11, 13-17; Ps 114: 1-6; Matt 18:21-19:1

Det som Mose förberett får sin första uppfyllelse genom Josua. 

Josua är samma namn som Jesus. Det mosaiska förbundet full­bordas i det nya förbundet genom Jesus.

Men det nya finns redan fördolt i det gamla.

Vi ser en grandios bild – prästerna, bärande på förbunds­arken, står på torr mark mitt i Jordan, medan folket i skydd av den går in i det utlovade landet – bilden för vägen in i Guds rike, Kristi påsk, hans och vårt dop. De hotande kaos­mak­terna hålls tillbaka och en väg öppnas.

Vi firar det i varje eukaristi. Prästen lyfter upp det nya förbun­dets tecken och folket går, bildligt talat, torrskodda in i Guds rike.

Detta måste få konsekvenser, inte minst i beredskapen att för­låta ”dem oss skyldiga äro”.

Den oförsonlige saboterar allt. Viljan att försonas börjar i bönen för dem som gjort oss orätt, i bönen för ovänner och fiender.

Den heliga eukaristin ger oss kraft att förlåta, försonas och be­frias.

Den eukaristiska bönen fortsätter i Fader vår: ”Förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåter dem oss skyldiga äro”.

                                                                                                   pater Ingmar Svanteson