Kortpredikan 16 augusti 2019, S. Brynolf av Skara, biskop
Jos 24:1-13; Ps 136:1-3,16-18,21-22; Matt 19:3-12
Josuas bok slutar med att han samlar alla Israels stammar och ger en storslagen översikt av Guds handlande med sitt utvalda folk. Från Abrahams kallelse fram till det land som de nu får ta i besittning.
Allt detta har en djupare mening. Josua är en förebild för Jesus, som förkunnar himmelriket och leder sitt folk in i detta nya ”land”.
Det riket liknas i bibelns sista bok vid ett bröllop där folket förenas med Gud som bruden med sin brudgum, skapelsens fullbordan och alltings yttersta mål.
På vägen dit är äktenskap och familj samhällets urcell. Där avgörs om samhället präglas av gemenskap eller splittring. Äktenskapet är ett sakramentalt tecken på det oupplösliga förbundet mellan Gud och hans folk.
Samtidigt pekar också detta framåt. Inget äktenskap varar över dödens gräns.
”Bredvid” äktenskapet ställer Jesus dem som frivilligt avstår från äktenskapet "för himmelrikets skull". Celibatet är ett tecken på det liv som änglarna lever i himlen.
På jorden behöver äktenskap och celibat varandra. De är båda tecken på Guds kärlek och yttersta vilja.
För att människan skall finna sitt slutliga hemland, där Gud blir allt och i alla.
”Tillkomme ditt rike - må ditt rike komma.”
Vi firar och föregriper det i den heliga eukaristin.
pater Ingmar Svanteson
