Kortpredikan 15 juni 2020

1 Kung 21: 1-16; Ps 5: 2-3, 5-7; Matt 5: 38-42

Berättelsen om Nabots vingård är obehaglig.

Ahabs barnsliga reaktion. Isébels totala samvetslöshet. De an­sva­riga i Nabots stad, som arrangerar en skenrättegång. Vittnena som låter sig köpas.

Vi tar avstånd och förfasar oss. Men reagerar också med obe­hag. Hur skulle vi handla i en liknande situation?

Den som inte får som han själv önskar – reagerar jag med surhet och självömkan?

Falska vittnesbörd – lyssnar jag på skvaller och förtal och för det vida­re?

Isébels samvetslösa plan i kungens namn – många döms och ”stenas” i moderna medier utan chans att försvara sig. ”Vittnen” låter köpa sig. Med många nyfikna åskådare och lyssnare.

När rätt skall skipas tar den juridiska regeln ”öga för öga och tand för tand” ett första steg. Den vill hindra våldet att eskalera. Men det räcker ju inte.

Jesus kom för att rycka upp roten till det onda. Det skedde på kor­set när han frivilligt vänder andra kinden till för all orätt som drabbat honom och, eftersom han var Guds Son, också för alla oskyldigt dömda och orättvist behandlade. All orätt är ytterst en synd mot Gud, rättfärdighe­tens källa.  

Han uppmanar sina lärjungar, och Benedictus sina bröder, som utsatts för orättvisa, att vända andra kinden till genom att bära orätten med tålamod. Det be­tyder att i hjärtat ta på sig den orätt som drabbar dem.

Det är ingen acceptans av orät­ten i sig. Det kan vara en plikt att påtala den, men utan vrede och hämndbegär. Domen överläm­nas åt Gud.

Det var den väg Jesus gick. För att ge oss kraft att gå samma väg.

Därför följer vi Jesus, ber för våra fiender och firar den heliga eukaris­tin.

Hans blod utgjuts för att förvandla våra hjärtan.

                                                                                                           pater Ingmar Svanteson