Kortpredikan 15 januari 2020, – Maurus och Placidus, Benedictus´ lärjungar
1 Sam 3: 1-10, 19-20; Ps 40: 2, 5, 7-10; Mark 1: 29-39
Samuel fick hjälp att urskilja Herrens röst. Han trodde först att det var prästen Eli som ropade på honom. Han fick rådet att svara när rösten ljöd på nytt: ”Tala, Herre, din tjänare hör”.
När Gud talar måste de röster tystas som gör människan döv för den enda viktiga rösten. Hur sker det?
Jesus går själv undan till ”en enslig plats, och där bad han”. Det gör han inte för att han själv behövde det. Han levde ständigt inför Faderns ansikte och i dialog med honom. Redan profeten vet det och låter Herren säga: ”Öppna öron har du givit mig - att göra din vilja, min Gud, är min lust.”
Jesus uppsöker den ensliga platsen för att ge oss ett exempel för att lära oss att lyssna.
”Lyssna, min son, med hjärtats öra.” Det är Benedictus´ råd. Att lyssna är mer än att lämna det yttre oljudet. De svåraste fienderna har trängt in i hjärtat och gjort det splittrat och orent. Därför kan Jesus säga att det onda kommer inifrån, från hjärtat.
”Skapa i mig Gud ett rent hjärta.” Det betyder att våga se vad som splittrar och orenar. Det är första steget, som måste följas av den uppriktiga ångern, jordmånen för Jesu renande och nyskapande nåd.
Denna process fortsätter i bönen: ”Ge mig på nytt en frimodig ande.” Frimodigheten får hjälp av uppriktig botgöring och av den goda föresatsen. Till exempel att välja bort de röster som för vilse och att förnya troheten och lydnaden mot den sanne Konungens röst.
Det kan, som för Samuel, ha sitt pris. Han tvingades säga obehagliga sanningar, också till prästen Eli. Dennes eftergivenhet mot sina söner, den tidens prästerliga ”övergreppsskandal”, blev ett avskräckande exempel som Benedictus varnar för.[1]
Herrens avsikt är att på nytt ingjuta sin vilja i sin kyrka och i sina lärjungar, så att lemmarna i kroppen kan säga det dess huvud säger: ”Att göra din vilja, min Gud, är min lust.”
pater Ingmar Svanteson
[1] 1 Sam 2:11-36; Den Helige Benedictus Regel 2:26.
