Kortpredikan 15 augusti 2020, Jungfru Marias upptagning i himmelen
Det är ett märkligt faktum att man aldrig har hört talas om Marias grav. Trots att också mindre kända helgongravar drar till sig både pilgrimer och visas den största omsorg. Inte heller har man någonsin hört talas om någon relik av hennes kropp.
Det tycks bekräfta vad dagens högtid bekänner och firar. Med kropp och själ är Maria upptagen till himlen. Hon ”behövde” inte dö den kroppsliga döden, renas i skärselden och invänta allas uppväckelse på den yttersta dagen, då kropp och själ återförenas.
Hon fick del av sin Sons frälsning ”i förväg”. Genom sin obefläckade avlelse var hon, enligt ängelns hälsning, ”full av nåd”. Kardinal Newman säger: ”överfull av nåd”. Hon levde ett alltigenom heligt liv, utan synd. Skulle hon då hemfalla åt döden, som enligt aposteln är en följd av synden? Hon var genom Kristus redan befriad.
Aposteln talar om de ”födslovåndor” som alla människor plågas av så länge de lever i denna värld. Han antyder att vi lever på fosterstadiet, men att vi har fått ett hopp om att födas till den fulla verkligheten. Aposteln längtar efter att ”Gud befriar vår kropp”.
Att Gud skall ”befria vår kropp” betyder inte att befrias från kroppen, men att kroppen fullkomnas och når Guds avsikt med den. Paulus kallar det en ”förhärligad kropp”. Det var med den kroppen som Jesus visade sig för sina lärjungar mellan hans uppståndelse och himmelsfärd.
För oss är det ett hopp om frälsningens fullbordan vid den slutliga uppståndelsen på andra sidan döden, då kropp och själ återförenas.
För Maria, den alltigenom frälsta människan, var det fullbordat när hennes tid på jorden fullbordats. Därför bekänner kyrkan hennes upptagande till himlen med ”kropp och själ”. Genom Kristus var hon helt befriad från syndens och dödens grepp.
En förkunnare talar om henne som ”Guds mästerverk”. Han säger: ”När vi ser vad han gjort med Maria, ser vi också Gud klarare och större genom detta hans mästerverk i sitt handlande med människan”.
Själv sjunger hon: ”Alla släkten skall prisa mig salig, ty stora ting låter den Mäktige ske med mig.”
pater Ingmar Svanteson
