Kortpredikan 13 mars 2020

1 Mos 37: 3-4, 12-13a, 17b-28; Ps 105: 16-21; Matt 21: 33-43, 45-46

Josefs bröder är förblindade av avundsjuka. De hatar sin broder och säljer honom till priset som gavs för en slav. 

Deras avund kan psykologiskt förklaras. Jakob hade gjort Josef till sin gunstling. Oförsiktigt kan vi tycka. Josef hade naivt berättat sina drömmar om sig själv som den mäktige.

Men avund kan aldrig försvaras. Den är ond och den förblindar.

Likheterna mellan Josefs öde och Jesu liknelse om arrendatorer­na är stora, men i liknelsen ligger accenten på ägarens tro­skyldi­ga åtgärd att sän­da också sin son. Vi som sett i facit anar korsets dår­skap.

Jesus låter översteprästerna och de äldste själva besvara frågan vad konsekvensen blir. ”Vingårdens ägare lönar ont med ont”.

Men Jesu svar innehåller något annat, och han hämtar svaret ur Skrifterna. ”Har ni aldrig läst vad som står i skriften: ’Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon’”.

Jesus antyder något som är större än rättvisan. Gud lönar inte ont med ont, utan med något större gott. Barmhärtigheten trium­ferar över rättvisan.

Josef skall själv profetiskt uttrycka det när han senare möter sina förskräckta bröder: ”Ni ville ont, men Gud har vänt det till något gott”.

Det undanröjer inte risken att Guds rike tas ifrån dem som fått del av riket. Det ges då åt andra hos vilka det kan bära frukt.

Det befriar inte heller från kampen mot avund och an­d­ra laster, så att vi bär frukt, men kam­­pen sker under nådens förtec­ken. Det är för vårt förhållande till nåden som vi en gång skall dömas.

Låt oss be om öppnade ögon för Guds vidunder­liga nåd.

                                                                                                              pater Ingmar Svanteson