Kortpredikan 13 juni 2023, S. Antonius av Padua, präst och kyrkolärare

Antonius av Padua, präst och kyrkolärare[1]

2 Kor 1: 18-22; Ps 119: 129-133, 135; Matt 5: 13-16

Människans ord avslöjar hennes inre. Inte minst hennes bristande sam­ling. De snabba och upprörda or­den som se­dan måste tas tillbaka. Hur många har inte fått bita sig i tung­an?

Om Kristus säger aposteln: ”Han var inte både ja och nej, i ho­nom finns bara ett ja.” – Det är hans ja till människan. För att hela henne. ”Alla Guds löf­ten har fått sitt ja ge­nom honom.” Guds löften är pålitliga och san­­na. 

Det är därför vi läser och utsätter oss för Guds ord. ”Gör mina steg fas­ta efter ditt löfte”.

Jesus säger till sin kyrka och sina lärjungar: ”Ni är värl­dens ljus”. Det beror inte på hennes eller vår egen lyskraft, utan på det ljus hon och de troende har fått och säger sitt ja till.

Den kyrka som söker sitt ljus på andra ställen, i ”världen” eller i någon ideologi som råkar vara inne, förlorar både sälta och kraft. Efter en tid

”kastas det bort och trampas av människorna”. Den som gifter sig med tidsandan blir snart änka.

Det är för att bli hela och för världens skull som vi håller ljuset brinnan­de.

Vi gör det i visshet om att Gud står för sina löften. ”Det är Gud som be­fäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan”.

Därför föredrar vi ingenting före kärleken till Kristus.

Aposteln säger: ”Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära”.

Vårt viktigaste ”Amen” säger vi i den heliga eukaristin.

                                                                                          pater Ingmar Svanteson

[1] Den helige Antonius ville ge sitt liv som martyr, men han blev lärare och folkpredikant. Han avslöjade sin tids irrlärare och kallades ”he­re­tikernas hammare”. Numera letar han dess­utom reda på bort­tap­pade saker.