Kortpredikan 13 februari 2024

Jak 1: 12-18; Ps 94: 12-13a, 14-15, 18-19; Mark 8: 14-21

Aposteln Jakob påminner om trons ABC. Det är skillnad mellan fres­tel­se och pröv­ning – även om det i bibeln uttrycks med sam­ma ord. Det är också skillnad mellan frestelse och synd.

Gud frestar ingen. Frestelsen kommer från den onde och tänder män­niskans be­gär. Fäderna liknar begäret vid ett ”fnöske” som lätt fattar eld.

Att fres­tas är inte synd, men det blir synd när människan låter sig snär­jas av frestelsen och bejakar den. När ”begäret blivit havande fö­der det synd, och när synden är fullväxt föder den död”.

Lär­jung­en mås­­te lära sig att känna igen frestelsen. ”Låt inte bedra er”, säger aposteln. Frestelsen känns lockande men synden är fan­tasi­lös och tråkig.

Prövningen, däremot, bereder väg för något fascinerande. ”Salig är den som håller ut då han prövas.” Jakob talar om ”allt det go­da” som ständigt kommer ner från ovan, från ”himlalju­sens Fader”.

Detta ”goda” förmedlas till oss genom ”sanningens ord”. Det leder till en ”fö­del­se” och nytt liv. Jakob antyder dopet.

Så växlar aposteln bild och liknar de döpta vid en ”första skörd”. Mose hade anbefallt ”det första” av skörden som offer. Detta ”första” repre­senterade hela skörden.

Skörden, de döpta, blir något som Fadern ”får”. Dopet ger människan tillbaka till Fadern. De döptas liv fullbordas när de själva medverkar. ”Frambär er själ­va”, säger aposteln Pau­lus.

Då förflyttas vi från dopet till eukaristin och dess offertorium, där de tro­ende bär fram sig själva.

Något hisnande sker. Människan dras in i en kosmisk rörelse och litur­gi. Hela uni­versum är på väg att återges till Skaparen. ”Av honom och genom och till ho­nom är ju allting”, säger aposteln.

Kyrkan är den återlösta män­s­k­lig­hetens ”försångare” och liturg, dess ”första skörd” och representant.

Vi hör och säger vårt Amen till detta i den eukaristiska bönens av­slut­ning: ”Genom honom och med honom och i honom tillkommer dig, Gud Fader allsmäk­tig, i den helige Andes enhet all ära och härlighet i alla evigheters evighet.”

pater Ingmar Svanteson