Kortpredikan 13 december 2019, S. Lucia, jungfru och martyr
Jes 48: 17-19; Ps 1: 1-4, 6; Matt 11: 16-19
”Då skall frid tillflyta dig som en ström.”
Vilken bild! Friden som en ström som rinner till och sedan, enligt Jesu löfte, blir en källa i hjärtats innersta.
Den heliga Lucia måste ha kommit hemligheten på spåren. Enligt legenden hade hon avgivit kyskhets- och trohetslöfte till Kristus. Det kostade henne livet, när hennes familj försökte gifta bort henne och den tilltänkte brudgummen kände sig kränkt.
Hon måste ha kommit fridens hemlighet på spåren.
Staretsen Siluan säger att den som följer den egna viljan aldrig får frid. Hon är aldrig nöjd. Ingenting passar, antingen det är svårt eller lätt, sorgligt eller glädjande.
Ett första steg är att upptäcka egenviljan som ett sabotage av det vi är skapade till, att göra Guds vilja.
"O att du ville ge akt på mina bud!" Profeten vill öppna våra ögon för en gåva. Vi ser gåvan hos dem som kan tacka för och ta emot allt, vad som än händer. De har upptäckt gåvan i att överlåta sig i allt.
Tydligast ser vi det hos helgonen. Men alla är kallade att leva i överlåtelse till Guds försyn.
En vägledare[1] säger: ”När du exempelvis är nedtyngd av sorg eller dysterhet, lider av hettan, kylan eller något liknande, lyft då upp ditt hjärta till den eviga viljan, som för ditt eget bästa vill att du, i den stunden och på det sättet, skall uthärda denna besvärlighet”. Överlåtelsen öppnar ögonen för ”det närvarande ögonblickets sakrament”.
Profeten sade: "Då skall frid tillflyta dig som en ström."
pater Ingmar Svanteson
[1] J-P de Caussade: Överlåtelsen åt Guds försyn. Cavefors 1985.
