Kortpredikan 12 maj 2021
Apg 17: 15, 22-18: 1; Ps 148: 1-2, 11-14; Joh 16: 12-15
Paulus förkunnar evangeliet på areopagen i Athen, fyllt med altare och gudabilder. Dit sökte sig den kulturella eliten.
Retoriskt skickligt knyter han an till deras intresse för ”religiösa ting”. Till en början får han deras öra. Han citerar några av deras egna skalder: ”I honom är det vi lever, rör oss och är till.” De bejakar att Gud är större än att kunna rymmas i tempel byggda av människohand.
Men Paulus fortsätter och säger att människan nu måste omvända sig. Alla skall en dag dömas genom en man som har uppstått från de döda.
Det blir för ”kroppsligt” för den grekiska tanken och för närgånget för dem som bara är intresserade av att diskutera idéer och ”andlighet”.
Andarna skiljer sig. Några gör sig lustiga. Andra vill höra mera.
Kroppslig uppståndelse och ”en dag då Gud skall döma världen med rättfärdighet”, är en anstöt för den högmodiga människan. Paulus lämnar dem och tycks i fortsättningen inte vilja förkunna annat än korset.
Det finns en gräns där fortsatt samtal fördunklar och förnekar tron att Gud har gripit in genom att bli något så kroppsligt som människa.
Det är tillvarons stora tragik, en djävulens triumf och i grunden något djupt omänskligt. Ty det som alla kunde bejaka – ”I honom är det vi lever, rör oss och är till” – är vad Paulus själv förkunnar för dem som ”vill höra mera”.
Paulus är både profet och mystiker. Han förkunnar kors och omvändelse. Men det är just tron på en enda Herre som öppnar för tron på den Gud som ”står över allting, verkar genom allt och finns i allt”.
Apostelns mystik har sin källa i Jesu undervisning om trons högsta hemlighet, den heliga Treenigheten. Sonen är sanningen, sänd av Fadern. Anden för allt djupare in i sanningen och leder till Fadern.
Det är den apostoliska tron som fullbordar och förverkligar den hedniska insikt som Paulus förkunnade på areopagen: ”I honom är det vi lever, rör oss och är till”.
Vi hör och firar det i varje eukaristi. ”Genom honom och med honom och i honom tillkommer dig…all ära och härlighet”.
Låt oss be om den Ande som lär oss att skilja mellan andarna.
pater Ingmar Svanteson