Kortpredikan 12 juli 2023

1 Mos 41: 55-57; 42: 5-7a, 17-24a; Ps 33: 2-3, 10-11, 18-19; Matt 10: 1-7

Josef prövar sina bröder. Inte för att plåga dem. Han skall ju visa sig beredd att förlåta dem. Han gråter när han ser de­ras vånda. 

Det är de själva som behöver prövas och luttras. Denna luttring upplever de som ångest. 

Ångest är oprecis och kan leda till ältande av destruktiva skuld­känslor. Först när människan ser vilken skuld hon dragit över sig kan något konstruktivt hända.

Ångesten förvandlas till ånger över begången synd. Ånger är, till skillnad från ångest, befriande.

Luttringen fullgörs sitt verk och bereder väg för förlåtelse.

Jesus gav sina apostlar och sin kyrka ”makt över orena andar”, makt att ”driva ut dem och bota alla slags sjukdomar och kräm­por”.

I ljuset av Guds ord får de troende leva i den luttring som skiljer ångest och förlamande skuldkänslor från äkta ånger över verklig skuld, som helas i försoningens sakrament.

Helandet fördjupas, sammanfattas och föregrips i den heliga eu­karistin.

                                                                                                   pater Ingmar Svanteson