Kortpredikan 11 oktober 2022, S. Johannes XXIII, påve

Gal 5: 1-6; Ps 119: 41, 43-45, 47-48; Luk 11: 37-41

För idag sextio år sedan öppnade den helige påven Johannes XXIII det andra Vatikankonciliet.

I sitt invigningstal antyder han de allvarliga frågor som mänsk­lig­­­heten brottas med. Han säger att frågorna är oförändrade trots att nästan tju­go århundraden har förflutit. ”Kristus Jesus är fort­farande mittpunkten i människornas historia och liv.” Så fortsätter han: ”Her­rens sanning be­står för evigt”.

Han hänvisar till vad Petrus sade till den olycklige mannen som bad om en all­mosa: ”Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I na­sarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå”.

Påven fortsätter: ”Kyrkan erbjuder inga förgängliga rikedomar åt da­gens män­ni­skor. Hon räcker dem den himmelska nåden, som upp­­rättar och ger dem vär­digheten som Guds barn, detta kraftiga skydd och den­na hjälp att göra de­ras liv mera mänskligt”.

Den helige Johannes´ avsikt med konciliet var att Kristi ljus skulle lysa klarare. Läser vi konciliets texter så ser vi denna avsikt be­kräftad. An­tingen det gäller liturgin, den heliga skrift, relationen till andra samfund och religioner eller kyr­kans plats och uppgift i världen.

I konstitutionen om ’Kyrkan i den moderna världen’ står det: ”Det är först det män­niskoblivna Ordets mysterium, som kastar ljus över män­niskans myste­rium”.

Konstitutionen om Kyrkan börjar med orden ”Lumen gentium” – det betyder ”folkens ljus”. Men ordet ”ljus” syftar inte på Kyrkan, utan på Kristus. ”Kristus är folkens ljus.”

Den helige Johannes XXIII ville inte förändra kyrkans lära och heliga sanning­ar. Det var Kristi ljus som han ville höja som en ”san­ningens fackla”.

”Kyrkan öppnar sin läras källor på ett rikare sätt, så att männi­skor­na i ljuset från Kristus helt kan förstå vilket mål de bör efter­sträva. Genom sina barn vill hon överallt vidga utrymmet för den kristna kärleken, detta oöverträffade me­del att rycka upp fiend­ska­pens sådd med roten och främja endräkt och fred, byggd på rättvisa och allas broderliga samhö­rig­het.”

Det var inte ”världen” som skulle förändra kyrkan utan Kristi ljus som skulle förvandla världen.

                                                                                                      pater Ingmar Svanteson