Kortpredikan 11 maj 2023, ss Odo, Maiolus, Odilo, Hugo o Petrus Venerabilis, abbotar av Cluny
Apg 15: 7-21; Ps 96: 1-3, 10; Joh 5: 9-11
”Bli kvar i min kärlek.”
Bakgrunden är bilden av vinstocken. För att bära frukt måste grenen vara infogad i och bli kvar i vinstocken.
Lukas berättar om hur hedningarna skall ympas in i samma vinstock. Frågan om de måste omskäras blev föremål för en lång överläggning. Den börjar inte med att man talar, utan med att man lyssnar. Som när abboten lyssnar till alla bröder i en viktig fråga som måste avgöras.
Petrus berättar om händelsen med Cornelius. Han kunde själv vittna om att Gud inte gjorde skillnad mellan judar och hedningar. Så får Paulus och Barnabas berätta om samma erfarenhet. Alla tiger och lyssnar. Till slut kan Jakob summera och även ta hänsyn till de judekristna som behöver tid för att förstå det omvälvande nya.
Petrus har redan formulerat kvintessensen i beslutet: ”Det är genom vår herre Jesu nåd som vi blir frälsta och likaså de”.
Det Lukas berättar är utsidan av hur denna nåd förmedlas. Insidan anar vi i bilden av vinträdet, där saven får grenen att bära frukt. Det är den nåd som får martyrerna att ge sina liv och den orättvist behandlade att reagera med tålamod.
”Bli kvar i min kärlek.” – Nåden gör allt, men slår inte ut människans frihet. Hon kan hela tiden handla annorlunda: dra sig undan, gå bort, lägga händerna i knät, låta sig fångas av klagan och självömkan…
”Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek.” I grunden finns det ingen motsättning mellan Jesu bud och kärleken.
Men något nytt har tillkommit. Jesu ord är fyllda av nåd. Av en mild men förvandlande kraft. Utgjuten i våra hjärtan.
Jesu ord kulminerar i löftet om den fullkomliga glädjen. Han hade ju sin glädje och lust i att göra Faderns vilja. Inte slavens lydnad, utan Sonens. Beviset är hans glädje. Den glädjen vill han ge sin kyrka och sina lärjungar. Hans glädje rinner in i oss.
Vi firar den heliga eukaristin i trons lydnad för Jesu ord.
”Bli kvar i min kärlek.”
pater Ingmar Svanteson
