Kortpredikan 11 februari 2023, S. Benedictus av Aniane, abbot
S. Benedictus av Aniane, abbot[1]
1 Mos 3: 9-24; Ps 90: 2-6, 12-13; Mark 8: 1-10
”Om jag låter dem gå härifrån utan mat orkar de inte ta sig hem.”
Jesus bekymrade sig om folket den gången ute i ödemarken. Samtidigt blir det en koncentrerad bild av hela hans livsverk. Utan hjälp orkar inte människan till sitt egentliga ”hem”.
Bibelns berättelse om hur människan drivs ut ur paradiset avvisas av den moderna tanken som en saga.[2] Men det är svårt att inte känna igen människans villkor i den. Människan skyller lätt ifrån sig, men får dåligt samvete och ”gömmer sig” för Gud. Varför får hon dåligt samvete? Smärta och oro vid barnafödandet… vedermöda i arbetet… ”hon vänder åter till jorden”. Frågan väcks: Skulle detta vara allt för oss människor?
Något tycks ha gått förlorat. Detta ”något” kan kännas igen som en ”längtan till paradiset”. Men varifrån kommer då denna ”längtan”?
Berättelsen av människans villkor är inte bara ”dyster”. Redan att Gud sätter på dem kläder visar på en fortsättning. I kampen mellan ormen och kvinnan och hennes säd skymtar ett hopp. Hon och hennes avkomma skall trampa sönder ormens huvud. Det ”första evangeliet”, det s.k. ”protoevangeliet” skymtar fram.
De tidiga fäderna ser ett samband mellan Eva och Maria. Vad Eva band genom sin otro, det löste Maria genom sin tro.
I bibelns sista bok, dess 12:e kapitel, ser vi kvinnan igen. Kampen har vunnits av hennes son.
Det som återstår är den kamp som kvinnans barn måste utkämpa, de som ”håller Guds bud och har Jesu vittnesbörd”.
Kyrkans och Marias barn väljer tron före otron, lydnad före olydnad. Det sker i tro, i kraft av Sonens seger.
Kyrkan, personifierad av Maria, firar det i den heliga eukaristin, antydd i brödundret, där Jesus visar sin omsorg om folket. ”Utan mat orkar de inte ta sig hem.”
Längtan efter det förlorade paradiset får näring och förvandlas till ett livgivande hopp om att det finns en väg ”hem”.
pater Ingmar Svanteson
[1] Han blev verktyget för att Benedictus regel infördes i alla europeiska kloster. Har kallats ”Benedictus II”. Avled som abbot i klostret Kornelimünster vid Aachen 821.
[2] Fackteologer använder uttrycket ”myt”, men då måste vi tillägga att det är en ”sann” myt.
