Kortpredikan 10 september 2022

1 Kor 10: 14-22; Ps 116: 12-13, 17-18; Luk 6: 43-49

Aposteln varnar för avgudadyrkan.

Sådant kan tyckas harmlöst eftersom vi ändå inte tror på avgudar. Men den är inte ofar­­lig och ny­hed­nisk vidskepelse växer bra i en sekulär kul­tur.

Avguderi kan jämföras med onda tankar i hjärtat. Onda och goda tan­kar är som eld och vatten. Ger man plats för det ena slaget dör det andra. Onda tankar driver ut de goda. Goda tankar driver ut de onda. Avgu­da­dyrkan för­lorar sin kraft av den sanna gudsdyrkan.

Är det därför aposteln direkt övergår till att undervisa om den heliga eu­ka­ris­tin? Kal­ken och brödet ger delaktighet i Kristi kropp och blod. Avgu­da­off­­ren ersätts av det Nya och eviga förbundets offer.

I båda fallen följs offret av en måltid, att man äter av det som offrats.

Det påverkar hela livet. Människan blir vad hon äter. Ett träd kan kän­­nas igen på sin frukt. ”Ett uselt träd bär dålig frukt. Ett gott träd bär god frukt. En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjär­tas go­da för­råd.”

Därför äter vi från Ordets och altarets bord. Så att våra tankar, ord och hand­lingar växer fram ur det vi lyssnar till och äter. 

Frukten växer inte fram automatiskt. Den förutsätter ett villigt lyssnande, men måste också fullbor­das i lydnad och handling för att nå sitt mål. Följder­na av olydnad liknar Jesus vid ett hus som rasar när stormarna kom­mer. Det var byggt utan grund.

Kravet är inte orimligt. Guds bud begär aldrig något som han inte också ger kraft till. Och kraften är verklig. Ordet är Guds ord och födan är Kristi sanna kropp och blod. ”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft”, säger apo­s­­teln. Och dessutom glädje. ”Saliga de som finner sin kraft i dig”, sjunger psalmis­ten.

Sabotören är själviskheten, olydnaden, att inte göra det vi hör. På ett an­nat ställe kallar aposteln självisk­he­ten för avgudadyrkan. Den onda tan­ken är ett samarbete med och offer åt de onda makterna.

Själviskheten styrs av egenviljan, som är en själviskt förvriden vilja. Me­­dan den egna viljan, är given av Gud för att fullborda människans liv och förhärliga Gud. Den goda viljan stärks och full­bordas av Guds Ord och hans Sons kropp och blod.

Avbilden omformas och nyskapas. Avbilden förvandlas till allt större likhet med urbilden.

Därför firar vi den heliga eukaristin, som ger oss del av Kristi verkliga kropp och blod.

                                                                                                                  pater Ingmar Svanteson