Kortpredikan 10 maj 2021

Apg 16: 11-15; Ps 149: 1-6a, 9b; Joh 15: 26 - 16: 4a

I början av Europas evangelisering möter vi i Filippi i Makedonien en frimodig och drif­tig kvinna, Lydia. Hon sålde purpurtyger och hörde till de gudfruk­tiga.

När hon lyssnade på förkunnelsen ”öppnade Herren hennes hjär­ta så att hon tog till sig det som Paulus sade”.

Det är ”Sanningens Ande”, som vittnar om Jesus. Utan An­den för­­­blir det bara ord. Lydia hörde till ”de gudfruktiga”, som dragits till den mosaiska förkunnelsen. Marken var beredd.   

När hon inbjuder Paulus och Silas till natthär­bärge finner Lukas anledning att tillfoga: ”hon gav sig in­te”.

Det liknar den ståndaktighet som lärjungarna behöver när de stö­ter på motstånd. De behöver mod och fasthet för att inte ”kom­ma på fall”.  

Samma Hjälpare behöver vi för att stå vi emot onda tankar. Be­ne­dictus talar om ”tankarnas laster”. Antingen de frestar till för­mäten stolthet eller till uppgivenhet och förtvivlan.

Hjälparen är ”Sanningens Ande”. Lögner och känslor måste av­slöjas och granskas. Sanningen för ut ur halvdunkla stäm­ningar. Den är starkare.

Men den tvingar inte, utan behöver människans samver­kan. Hon kan låta sig upplysas, ledas och stärkas. Eller låta sig dras ner i mörkret.   

Lydia lät Herren öppna sitt hjärta. Hon ville befästas i tron. ”Hon gav sig inte”.

Men det är Sanningens Ande som både upplyser och befäster.

O du helige Ande, kom, uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kärleks eld.

                                                                                                                        pater Ingmar Svanteson