Kortpredikan 1 september 2022

1 Kor 3: 18-23; Ps 24: 1-4b, 5-6; Luk 5: 1-11

Både Lukas och Paulus använder kontrastverkan som pedago­giskt hjälpmedel. För att vi skall se.

Lukas kontrasterar den magra fångsten med den överväldigande. När apostlarna på Jesu befallning ror ut på djupet och lägger ut näten får de mer än två båtar fulla. Trons lydnad bär frukt.

Ännu en kontrast ser vi när Petrus faller ner i bävan: ”Lämna mig, Her­re, jag är en syndare”, men på knä får höra: ”Från denna stund skall du fånga människor”.

Paulus talar uttrycker det teologiskt: ”Denna världens vishet är dårskap i Guds ögon”. Det gör inte kontrasten mindre. Man måste bli en dåre för att bli vis. Liksom Petrus bävande måste gå ner på knä för att kunna fånga människor.

Paulus beskriver den hisnande frukten av dårens förvandling: ”Allt till­hör er. Liv och död, nutid och framtid, allt är ert”. En koncentrerad utsaga för både kyrkans sociallära och hennes mystik. Målet för all bön.

Så anger han orsaken till denna rikedom: ”Ni tillhör Kristus”.

Vi tillhör honom genom vilken allting är skapat, och som sam­man­fattar, förnyar och fullbordar allt.

Hur är det möjligt? Lukas berättar det. När apostlarna hade rott i land ”läm­nade de allt och följde honom”.

Det gemensamma för både människans roll och för Guds gåva är or­det ”allt”.

Människans omvändelse, överlåtelse och efterföljelse är ofta före­nad med villkor. Hon skjuter gärna på om­vän­delsen eller ber om småsaker. Orsaken är brist på tro, i nära samverkan med kärlek till ”världen”.

Apostlarna lämnade ”allt och följde honom”. Det bereder väg den his­nande gåvan.

På ett annat ställe säger Paulus: ”Jag har ingenting, men äger allt”.

Här säger han: ”Allt tillhör er. Liv och död, nutid och framtid, allt är ert. Ni tillhör Kristus”.

Den heliga eukaristin både efterfrågar och ger ”allt”.

                                                                                                                  pater Ingmar Svanteson