Kortpredikan 1 maj 2021, S. Josef Arbetaren
Apg 13: 44-52; Ps 98: 1-4; Joh 14: 7-14
Jesus säger att hans lärjungar skall utföra gärningar som han. Då tänker vi främst på de underverk och heliga handlingar som hans apostlar utförde.
Men det vidgar sig till att omfatta allt som lärjungen gör, inklusive arbetet.
Paulus fortsätter sitt arbete som tältmakare, men nu på ett nytt sätt. Benedictus upphöjer kroppsarbetet från dess ”slavstatus”. Han infogar det i klostrets dagliga rytm och kallelse. ”Först då är bröderna verkliga munkar om de lever av sina händers arbete, liksom våra fäder och apostlarna”. Också arbetet blir en gudstjänst.
Bön och arbete påverkar varandra. Bönen hjälper oss att bli bättre arbetare och arbetet hjälper oss att bli bättre bedjare.
Enligt Johannes Paulus II ”finner den kristne (i arbetet) en liten del av Kristi kors och tar den på sig för återlösningens skull, såsom Kristus tog på sig sitt kors för oss”.
Därmed sker något med arbetet. I ljuset från Kristi uppståndelse kan vi i arbetet se en skymt av det nya livet. Johannes Paulus kallar det ett förebud om ”nya himlar och en ny jord. Genom mödan – men aldrig utan den!”
Benedictus vet att arbetet har sin möda och han tar hänsyn till brödernas svagheter. Samtidigt vet han att sysslolöshet är själens fiende.
Och ändå finns det en upptäckt att göra. Arbetsverktygen förvandlas till heliga altarkärl. Vi lär oss att tacka för allt.
Förändringen har sin källa i vår hisnande tro. Han som är ”uppståndelsen och livet” blev ”snickarens son”.
Påven Franciskus har ställt detta år under den helige Josefs särskilda beskydd. Må vi söka hans vägledning så att Gud förhärligas i allt.
Hela livet blir som offertoriet i mässan där vi bär fram oss själva med brödet och vinet. I varje mässa ber vi:
Välsignad är du, Herre, världsalltets Gud, ty av din givmildhet har vi tagit emot det bröd/vin som vi bär fram till dig, en frukt av jorden/vinstocken och av människors arbete som för oss blir livets bröd/andlig dryck.
pater Ingmar Svanteson
