Tredje söndagen i Fastan 2018

Tredje söndagen i Fastan 2018

2 Mos 20:1-17; 1 Kor 1:22-25; Joh 2:13-25

Kära bröder och systrar, kära unga!

I dag hör vi att Gud talat många ord till sitt folk och att han ger dem sina heliga bud. Han säger: ”Jag är Herren, din Gud, som fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset”.

Eftersom han är Gud måste alla hans barn lyda buden, de som vi sammanfattar som tio Guds bud. Dessa bud måste vi helst kunna utantill så att vi kan rätta oss efter dem. Vi har av Gud fått ett samvete för att skilja på gott och ont, på rätt och fel. Och när kvällen kommer samlar vi oss i bön och lyssnar till samvetets röst. Har vi gjort något ont ångrar vi det och ber Gud om förlåtelse. Det ska vi göra som Guds barn. När sedan morgondagen kommer efter nattens sömn och vila är vi bättre förberedda att säga nej till frestelser och försöka göra det som är gott i allt vi gör.

I Johannesevangeliet hörde vi hur Jesus gick in i templet och rensade upp: i Guds hus samlas man för att tacka Gud och lovsjunga honom, inte för att sälja och köpa som om templet var ett köpcentrum. Det ville inte Jesus. Och han vill inte heller att vårt eget tempel, vårt troende hjärta, vår av Gud skapade själ, skall vara som ett köpcentrum där vi drömmer om olika saker eller snattar från andra eller lurar oss själva. Nej, vårt kristna hjärta, vår odödliga själ skall så mycket som möjligt, och så ofta som möjligt, vara en helig plats för vårt möte med Gud själv. ”Jag är Herren, din Gud, som fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset”, säger han till var och en av oss. Och träldomshuset betyder huset där vi är slavar, slavar under synden. Vi bör alltså komma ihåg att Gud har gjort oss fria från syndens slaveri och ger oss sin nåd, sin kärleksfulla och faderliga närhet, för att vi inte ska återfalla i syndens ofrihet.

Men hur kan vi veta att allt det som sägs om Gud är sant? Hur kan vi lita på att Sanningen kommer till oss från Jesus?

Det finns många skapelseberättelser från alla hörn av världen. I skolan får vi höra talas om dem. Om man inte kan bevisa att de är sanna berättelser kallar man dem ”myter”. Myter är mycket gamla historier som berättas från släktled till släktled. I skolan kanske vi får höra att Bibelns skapelseberättelse också är en myt, en bland många myter som är berättelser men som inte sanna. Ingenting kan vara sant som inte kan bevisas, säger man ofta i skolorna.

Men vi kan lita på att det som sägs i Bibeln – och som Kyrkan för vidare – är en Sanning som Gud inbjuder oss till? Den kan inte bevisas så som man bevisar hur en viss medicin kan bota till exempel blindhet eller dövhet eller lungor som inte växer normalt. Det finns mycket som finns som inte kan bevisas vetenskapligt. Du älskar dina föräldrar, du älskar dina barn, du älskar din hustru eller din man. Men kan du vetenskapligt bevisa vad din kärlek är? Nej, men du kan vittna om att den finns därför att du har upplevt den! Så är det också med Gud. Du kan inte vetenskapligt bevisa att Han finns men du kan vittna om att Han finns eftersom du har mött Honom och upplevt Honom.

Sanningen som Gud inbjuder oss till är en person, en levande person, Jesus Kristus och den Helige Ande som Han och Fadern sänder till oss. Vi kan ta emot Honom därför att vi har en ande själva och ett förnuft, ett förstånd som hjälper oss att tänka. Vi förstår att ingenting av det som finns till kan komma till av sig självt. Det måste komma till genom någon som vill att det kommer till, Gud.

I Paulus brev till Korinthierna i dag talar den Helige Ande som kan förklara sanningen för oss. ”Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror”. Det betyder att om någon säger att vi är dårar som tror på en person som dött och blivit begravd, som har uppstått igen till liv och på så sätt dödat synden och gjort det möjligt för människan att bli försonad med Gud, då är vi gärna sådana dårar. Genom att vara dårar enligt världens sätt att tänka och kräva bevis för allting, har vi blivit visa och kloka genom att tro på Gud och följa buden som han sagt. ”Om du vill bli fullkomlig och vinna det eviga livet, håll buden och följ sedan mig som har ett saktmodigt och ödmjukt hjärta”, säger Jesus. De som vill vara kloka i världens ögon, och söka världens bevis för vad de tror på, de kan inte vara så kloka att de kan få del i Kristi Uppståndelse och vinna evigt liv. Eftersom de envisas med att tro att allt som finns till finns till av sig självt och har kommit till av sig självt, kan de inte vinna någon vishet, bara sina egna övertygelser. De bevisar sin egen dårskap, eftersom de inte kan ge några bevis på att de har funnit sanningen.

På det sättet vet vi, genom tron på Jesus Kristus som en levande person, att Sanningen verkligen är Sanningen som vi kan lita på. Amen.

Diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.