Predikan på minnesdagen för S:ta Teresa av Jesus 2019

Rom 1: 16-25; Ps 19: 2-5; Luk 11:37-41

Paulus säger ju tydligt att ”den rättfärdige skall leva genom tron”. Gud har ”kraften att rädda var och en som tror”, säger han i brevet till Romarna.

Ja, men hur det då med dem som ”förnedrade sina kroppar med varandra”, som han tar som exempel lite längre fram i brevet?  Vi kan inte tänka oss att man och hustru förnedrar sina kroppar i den äktenskapliga akten, eftersom den ingår i Guds skapelseplan. 

Alltså handlar det om andra kroppar. Nu hävdar en del att sådant umgänge också kan vara uttryck för kärlek, och eftersom Gud är kärleken måste också sådana gärningar ”i köttet” rymmas inom den rättfärdighet han redan talat om i samma brev.

Hur skulle Teresa se på sådana samkönade relationer i klostret och hur skulle Johannes av Korset se på dem i prästseminarierna i karmelitorden eller hos andra?

Våra dagars mest utmanande teologer och biskopar är helt uppenbart på väg att – som det heter – omdefiniera termerna för en möjlig kristen sexuell relation. Om grunden är kärleken och tron kan man inte utesluta det som samlevnadsform, menar dessa utmanande teologer. Vad de inte inser är att de med denna omdefiniering samtidigt undergräver själva grunden för samhället när den omskrivs i civil lag.

Någonting håller på att upplösas i diskussionerna om vad som är den kristna moralen. Kan man göra det? Kan man upplösa normer som alltid ingått i den kristna katolska läran?

Kan man göra det i fallet med sexualiteten, ja då kan man göra det också när det gäller respekten för livet från konceptionen. Det kan vi nu konstatera: upplösningen av normen ger grönt ljus för aborterna inom ramen för en civil lagstiftning. Slutsatsen kan bara vara den att frånvaron av den kristna normer betyder döden för många ofödda barn.

Det är ett aktuellt påstående på ganska hög nivå i Kyrkan att termerna ”för livet” måste omdefinieras och att Kyrkan måste arbeta med ”ett bredare perspektiv” när det gäller den sexuella etiken och därmed bioetiken.

Vart tar då rättfärdigheten vägen? Vart tar Luthers ”tron allena”, det vill säga tron befriad från alla uttalanden av Kyrkans läroämbete, vägen? Vart tar Kyrkan som samhällsinstitution vägen?

Vi kan inte spekulera över vad dagens helgon och kyrkolärare, Teresa, skulle säga om dessa saker. Men man kan vara säker på att hon med tron menar också lydnaden mot Kyrkans lära och undervisande auktoritet.

Andra kan hävda att rättfärdigheten kommer av att evangeliet accepteras i stort – som en portalparagraf – men utan att samvetet behöver jämföra sig med Kyrkans doktrin som är kontinuerlig och som fastställs av Kyrkans läroämbete.

Det betyder att tron i Teresas synsätt inte bara är en generell inställning, ett allmänt bejakande av evangeliets budskap, utan alltid är kopplad till livets omständigheter och samvetets godkännande eller underkännande av mänskliga, frivilliga handlingar; hon skulle säga med Paulus om de samkönade relationerna att de var oförenliga med den kristna lagen – eller som Paulus säger: ”de bytte ut Guds sanning mot lögnen”.

Man kan inte vara rättfärdig inför Gud utan lagen, säger Paulus och det instämmer Teresa med, medan Luther skulle säga att tron – bara tron – befriar från lagens tvång som gör människan ofri.

När vi nu i Kyrkan upplever en kris - en kris i tolkningarna av morallagen och det sakramentala livet - kan vi som katolska kristna inte påstå att vi kan vara rättfärdiga bara genom tron, utan att tron måste ses i olika sammanhang där samvetet, som formas av Kyrkans undervisning, skall hjälpa oss till de rätta besluten och de rätta handlingarna. Det är en helt avgörande fråga.

 På den punkten kan vi hos Teresa finna den katolska uppfattningen om friheten under ansvar och förnuftets möjligheter att välja det goda. Luther däremot litar inte på människans förnuft som han menar har fördärvats helt av arvsynden.

Lukasevangeliet i dag pekar på följderna av en rättfärdighet som begränsar sig till ett val eller ett accepterande av evangeliet som livsväg – utan de konkreta normerna som människan måste lära sig och leva efter. ”Ni fariséer, ni rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av vinningslystnad och ondska”, säger han. Jesus klandrar dessa människor för deras grundsyn som inte håller för en verklig rättfärdighet. De tror att de kan visa upp ett rättfärdigt beteende och vara fria i förhållande till den verkliga morallagen, den som bara Kyrkan har kompetens att förklara och lära ut.

Kära kristna bröder och systrar! Tag varning av dessa ord. De falska profeterna är många i dessa dagar och de menar att människa ändå blir förlåten för sina synder – utan ånger, bot och gottgörelse. Det är inte att lita på Gud, det är att missbruka trons gåva!

Det kan alltså inte i ett verkligt kristet liv finnas utrymme för vad vi kallar relativism eller individualism. Utan den kristna morallagen faller rättfärdigheten ihop som ett fromt beteende, eller en andlighet utan krav. På den punkten kan man finna att dagens helgon, Teresa, är ett trovärdigt vittne och en Kyrkans trogna dotter.

                                                                                                          diakon Göran Fäldt